Ringde datorsupporten. Jag har tidigare gnällt - både här och till supporten självt - över deras ohemult jobbiga talmeny. Nu har dom förenklat och kortat ned den. Uppenbarligen har de även kortat ned kötiden eftersom jag direkt fick meddelandet “Du har nu plats noll i kön”. Vad det betyder, begrep jag inte, eftersom det ändå tog närmare tio minuter att få tala med en människa.
Först efter att jag bråkat med supporten under helgen läste jag informationen i den tryckta manualen som medföljer nya datorn:
Informationen i den här handboken kan ändras utan föregående meddelande.
Mmm. Jag skulle vilja se när ams-personalen från Nicator sliter upp dörren, ramlar in i lägenheten och river ut några sidor ur manualen. Efter den här helgens åsiktsutbyte via telefon och mejl sitter de nog och fnular på någon dylik jävelskap.
Andra bloggar om: Nicator
Den lysande ams-personalen på Nicator kunde inte hjälpa mig med att presentera datorn och skärmen för varandra. Sent som attan igårkväll kopplade jag in min andra skärm och lyckades få bild. Jag beslöt för att omformatera datorn. Nån timme senare funkade allt jättefint även på den nya skärmen. När grafikkortet skulle konfigureras dog plötsligt allt och skärmen visade sex horisontella ränder mot en härligt blå bakgrund. Jag försökte gå in i felsäkert läge, vilket funkade bra, men ur jag än bar mig åt fanns linjerna kvar när jag startade upp burken normalt.
Bedrövad gick jag och la mig.
I morse efter frukost ringde jag supporten igen. Det var mindre än tre personer före mig i kö så jag kom fram på mindre än tjugo minuter. När jag skulle starta i felsäkert läge igen fick jag återigen ingen kontakt mellan skärm och dator. Supportkillen sa något hurtig om att det bara är att försöka tills det funkar och avslutade samtalet. Återigen kopplade jag in den lilla skärmen och det funkade. Mycket irriterad bestämde jag mig för att ringa supporten igen och kräva att det fixar skiten nu. Efter 40 minuter i telefonkö har jag avancerat från tolfte till sjunde plats och all kraft rinner ur mig i takt med pausmusiken. Jag vet att när jag kommer fram kommer jag inte ha någon energi att bråka.
Den stora fina datorn och den storstora fina skärmen som kom igår funkar finfint. Förutom att datorn inte lyckas tala om för skärmen vad som ska visas upp. Istället lyser “gå till atp” och så slocknar allt. Efter sammanlagt en timmes snack med tre nissar från supporten fick jag det glädjande beskedet att problemet är känt. “Vi har folk som kollar på det och vi informerar när vi hittat en lösning.” “Kommer ni kontakta mig?” “Ehh…?” “Alltså, kommer ni ringa eller eposta när ni har hittat lösningen?” “Ehh… jag vet inte riktigt hur vi kommer att informera, men…” “Ja, jag får väl kolla på er hemsida tills ni hitta en lösning.” “Ehh… ja.”
Det roligaste var att den första jag talade med sade att det hade exakt samma skärmar och exakt samma datorer på kontoret medan den andra sa att de skickar frågan till de som kan återskapa problemet “för vi har ju varken sådana skärmar eller datorer här”.
Imorse vaknade jag av att telefonen ringde. En vän och kollega A ringde och var desperat för att familjens dator hade gått sönder. Hennes kille hade “hela sin avhandling” på den trasiga disken. Hon började rabbla vad hon gjort och vad hon tänkte göra. Eftersom jag var nyvaken och nyförkyld hängde jag inte med så mycket, men till slut avbröt jag och sa att jag kommer förbi. Helt förvissad över att jag inte alls skulle klara av det drog jag iväg till tjusiga Östermalm för att montera ut en hårddisk och ansluta den till Saras iBook.
Pojkvännen hälsade glatt och jag började demontera den trasiga datorn. När A frågade vilken del av datorn som var hårddisk mumlade jag lite till jag lyckades lista ut vilken det var. Sen skruvade och drog jag lite till jag faktiskt kunde koppla in den i den bärbara. Gosse vad glad jag blev när det funkade. Nästan gladare än författaren till den borttappade och upphittade avhandlingen.
Nu är vi bjudna på recoverymiddag, i vilken vi ska äta och dricka gott samt återställa den trasiga datorn.
Så har man lyckats spendera en lördag.
Jag var hos doktorn med den lille idag. Eftersom jag har osviklig förmåga att glömma allt som doktorer säger - liksom jag alltid glömmer vägbeskrivningar och vad jag skulle köpa på Konsum - var jag noga med att skriva ned det hon sa på min nya Nokia e61 som jobbet försett mig med.
När jag kom hem upptäckte jag att telefonen lös i väskan. För säkerhets skull kollade jag loggen och såg att jag lyckats skicka ett sms till en av mina nya medarbetare, en kille som jag ännu knappt hunnit tala med. Naturligtvis visade det sig att programmet som man antecknar i i telefonen har en sändfunktion. Naturligtvis är det så att om man trycker på samma knapp 10 gånger på telefonen så
Det finns enormt många varianter som Nokia kunde ha ordnat det på så att ovanstående serie av händelser aldrig inträffar. Vad hände förresten med det automatiska knapplåset? Jag har haft sånt på alla mina telefoner sen typ 1996, men på den här ska man glatt komma ihåg att låsa varje gång. Vilket jag inte gör.
Nåja. Den stackars medarbetaren fick således lära känna sin nye chef ordentligt när han mottog följande meddelande:
Höger öra lite rött
vänster öra rött och
zlymfkörtlar
lungarna bra
halsen
nässpray eller näsdroppar öppnar kanalen mellan hals och innerörat och jämnar ut trycket
alvedon 250 ocg 60 = 310mg 7ar sjätte timme.
trycket ökar när han ligger ned.
bäir yhan sämre ocf får feber rår han komma tillbaka och få pene idag och till söndag kväll.
Ehh. Jag är ganska jobbig av mig och när jag är sjuk blir jag etter värre. Den som känner mig vet att jag stundom inte orkar hålla på med något längre än tre sekunder och stundom plattar ut begagnad aluminiumfolie en hel kväll. Bine skrev i en artikel att han saknade en låt, en låt som jag har på min dator men som är i det där jävla formatet som Itunes envisas med att kränga. Ett format som gör att man typ inte kan vara fler än ett visst antal i rummet när man spelar sånghelvetet.
Så jag bestämde mig för att ändå få filen att fungera. Det slutade med att jag satt hela kvällen och pillade på två olika datorer och laddade ned program efter program från de mest bisarra sidorna i de mest läskiga kvarteren på Internet. Det var naturligtvis därför som jag satt och försökte prata vett med Nicators (finns det något sätt att tydliggöra att två ord som följer på varandra är länkade till olika sidor) datorsupport från helvetet. Jag har läst ändlösa mängder text på sidor där folk tycker att det är kREaTIvT aTt BlaNDa VerSAler oCh GEmeNer.
Nu är jag så nära så nära att lyckas, men jag måste få min satans cd-brännare att fungera först. Eller hitta ett sätt att bränna filen virtuellt och få Itunes att tro att det är en riktig musik-cd. Jag har Daemon tools men lyckas inte lura Itunes. Nån som vet ett sätt?
Ännu är det inte försent att rädda livet på en helvetes massa kaniner och hundar och grisar och andra söta djur! Se bara till att rösta NEJ! i posten lite längre ned. Det resultat som noteras kl 23.59 ikväll är det som gäller.
Eftersom det ser ut som om jag kommer tvingas äta kött på måndag för första gången på många många år (jag har i och för sig ätit lite under tiden men det har alltid varit av misstag och det har alltid varit sunkkött) måste jag ju få lite goda råd. Ge mig recept på favoriträtter eller namn på favoritrestauranger eller någon annan idé.
Det ser ju onekligen ut som om köttalternativet kommer att vinna - var är alla djurrättsaktivister när man behöver dom? - så jag vill naturligtvis ha ett så brett urval som möjligt, men det ska banne mig inte vara nåt sunkigt, inte kokt korv eller blandfärs eller sånt.
Jag har varit vegetarian i tio femton år nu. Hela tiden så har jag titt som tätt varit sugen på att äta kött och fisk och fågel och fan vet vad. Jag slutade inte att äta kött för att jag tyckte det var äckligt utan för att jag tyckte synd om djuren, typ. Men som sagt; jag saknar ju skiten. När jag tänkt själv så har det alltid slutat med att jag bör fortsätta att vara vegetarian. Så därför, mina vänner, tänkte jag att jag lämnar över beslutet till er. Så kanske det blir rätt. Oberoende av vad resultatet blir så tänker jag följa det, åtminstonde en tid.
Rösta senast 19 juni!
Uppdatering:
Röstningen är avgjord. Resultatet blev som nedan.
Den som känner mig kan tänkas bli förvånad när jag meddelar att jag såg en hel fotbollsmatch idag. Jag har lite svårt att förstå hysterin som omgärdat detta, dom sprang ju mest framochtillbaka.
Ännu mer förvånande är att jag själv var ute och joxade med trasan i glada vänners lag innan matchen började. Påpekas bör att joxandet mer handlade om att försöka undvika allvarliga skador på mig själv och andra. Motoriken är inte den bästa.
varför känner jag mig ibland gråtfärdig utan någon egentlig anledning? Jag är inte ledsen, men ändå bränner tårarna innanför ögonlocket och skulle något litet litet litet (typ att internet går ner eller att nån tjuvringer) hända så skulle gråten komma.
Varannan gång som jag ska spela något i itunes får jag felmeddelandet “Spåret “The first cut is the deepest [eller vad en sång nu kan heta]” kunde inte spelas eftersom originalfilen inte kunde hittas. Vill du leta reda på den?”
Alla spår finns dock, de felaktiga varianterna är dubletter. Är det någon som vet om det finns ett sätt att söka upp och radera alla felaktiga spår i ett nafs? Den som ger mig ett bra svar kan få 9.50 per minut eller en kopp kaffe eller nåt.