muttrar och fördömer

Vi äro tusende som med champagne och kanelbullar firade att ordet färst nu är okejat i SAOL. Därmed borde kampen gå vidare. Nu gå vi man ur huse och kräver att smärst återfår sin tidigare starka ställning!

När Bengt Westerberg reste sig ur soffan blev jag förvånad över att det parti som föreföll så menlöst faktiskt hade en ledare som vågade ta ställning. När han avgick verkar det som hans efterträdare rekryterades ur den grupp som satte sig i soffan.

Idag intervjuar BLT Jan-Olof Petersson (referat i dn), någon sorts skolpolitisk talesman i Blekinge, som hävdar att det är okej med kristna förskolor men att han är mer tveksam till muslimska diton. “Jag är inte framme vid ett ja eller nej där. Det är klart att någonstans går gränsen för extremism och vad vi kan finansiera med skattemedel.”

Det är lite märkligt att det var Folkpartiet som först började debattera med Sverigedemokraterna, det känns ju som om de två borde komma rätt bra överens nuförtiden.

Andra bloggar om: Folkpartiet, Jan-Olof Petersson,

Idag är det exakt femton år sedan Carl Bildt och Birgit Friggebo var i Rinkeby och sjöng We shall overcome!

Efter att ha sett rapporteringen av den nya budgeten känner jag mig så full av frågor.

Vad är det för skillnad på Moderaterna och Nya moderaterna?
Var tog dom där pluttipluttpartierna i Alliansen vägen?

Eftersom inget i budgeten egentligen är några nyheter; hur tänkte alla ni som gick över till moderaterna och pluttipluttpartierna? Lyssnade ni på vad som sades eller röstade ni på den som fick mest glada rubriker i DN? Eller på de snyggaste? Var det av solidaritetsskäl till de stackarna som tjänar över fyrahundratusen kronor om året? Jag är ärligt intresserad.
Riktigt roligt blev det inte förrän den där Anders Borg hävde ur sig att “jag rekomenderar folk att gå med i facket”. Ja, tacka fan för det.

Tillsvidare kan jag bara citera p: “Personal note: vänta fyra år med att bli arbetslös”.

Andra bloggar om: Moderaterna, Nya Moderaterna, Anders Borg, facket, arbetslös, Alliansen

I Aftonbladet läser jag att USAs försvarsminister Donald Rumsfeld gillar satelitbilden på Nordkorea som visar att i princip hela landet är mörklagt; “förutom bilderna på min fru och mina barn är detta min favoritbild”. Hur man kan raljera på det viset när miljoner människor uppenbarligen lider övergår mitt förstånd.

Andra bloggar om: Donald Rumsfeld, Nordkorea

Det är inte utan att jag tycker lite synd om Markus Sjökvist. Det kan inte vara helt kul att få ett nytt häftigt jobb som pressekreterare åt en minister och sen finna sig stå och förklara varför chefen har eller inte har misskött sina företag och hur chefen och chefens man gjort upp om kostnaderna för ungarna.

Andra bloggar om: Markus Sjökvist, Maria Borelius

Jag har vissa problem med att acceptera att de där ministrarna sätter sig över lagarna. Men någonstans tycker jag ändå att det måste vara okej att ha gjort dumheter tidigt i livet. Många människor är mer radikala och mindre långsiktigt förståndiga när man är ung. De flesta klarar väl av den perioden under tonåren men det är klart att några mognar långsammare. Och det är okej.

För mig är det mycket svårare att acceptera att våra ministrar är så in i vassen korkade. Kan man ha en kulturminister som instinktivt ljuger när man frågar om varför hon inte betalat teve-licensen? Kan man ha en utrikesminister som till media påstår att det är okej att använda sig av svart arbetskraft?

Vad gäller den svarta arbetskraften är jag ännu mer förvånad. Såvitt jag har förstått saken rätt så var Fredrik Reinfeldt informerad om att två av hans ministrar anlitat svart arbetskraft. Enligt mitt resonemang ovan så kan hans val av ministrar ändå ha varit bra.

Det som förvånar mig är att såväl statsministern som kulturministern och handelsministern var beredda på att svara på frågor om detta. Trots att handelsministern är beredd på frågorna är hon så oerhört korkad att hon ljuger om anledningen när hon påstår att hon inte hade råd att betala avtalsenliga löner, arbetsgivaravgifter och skatt. Trots att handelsministern är beredd så påstår hon något så outsägligt märkligt som att hon hade ensamt ekonomiskt ansvar för de gemensamma barnen. Trots att kulturministern var beredd på frågorna så säger hon att hon struntade i att betala betala avtalsenliga löner, arbetsgivaravgifter och skatt därför att hon inte trodde att hon en dag skulle bli minister.

Och framför allt; trots att statsministern är beredd på frågorna så ursäktar han sina ministrar med att ingen av dem hade räknat med att de skulle bli ministrar en vacker höstdag.

Jag blir verkligen förvånad över att dessa personer - ministrar i Sverige - är så pantade när de försöker försvara, förklara, förminska saken. Efter alla dessa år av politiska skandaler, som ofta har rört sig om saker som ändå är värre än de här fallen, borde väl politker vara något mer klipska? Särskilt om man har tid på sig att lägga upp en strategi.
Jag vill inte låta populistisk men kan man låta ett land styras av ett gäng riktigt korkade ministrar?

Kan man vara för dum för att vara minister?

Andra bloggar om: Maria Borelius, Cecilia Stegö Chilò, Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt

Fredrik Reinfeldt ser det som en förmildrande omständighet om man inte är politiker när man bryter mot lagen.

“Både i Cecilias och Marias fall handlar det om två personer som vi kunnat attrahera tillbaka till politiken efter många år. Ingen av dem har levt ett liv i tron att de skulle bli statsråd och därmed utsättas för hård granskning, säger Fredrik Reinfeldt.”

Så om man vet mig sig att man inte är “utsatt” för hård granskning, då är det okej.

Det finns mycket att säga om de nya ministrarna, många har redan sagt det mesta. Vad jag däremot inte hört särskilt mycket - och kanske inte själv vågar ta upp - är utnämnadet av Nyamko Sabuni till integrationsminister. Att man till 22 ministerposter endast lyckats utnämna en enda invandrare är naturligtvis vansinnigt dåligt. Ett parlament och en regering ska i största möjliga mån likna väljarkåren. Om en femtedel av väljarna är invandrare borde en femtedel av de folkvalda vara invandrare. Och en femtedel av ministrarna borde vara invandrare. En invandrare av 22 ministrar är ett misslyckande.

Men vad som är värre är att det denna enda invandrare ska ägna sig åt är integrationsfrågor. Kom igen! Det är exakt samma tänkesätt som domstolarna kunde köra med för några år sedan då det sades att nämndemän vid våldtäktsrättegångar inte fick vara kvinnor för att de är jäviga. Om man lyckats pressa fram en enda person med invandrarbakgrund som man tycker passar i en regering så är det så jävla typiskt att hon ska jobba med integration. Åtminstone för mig ser det ut som om Fredrik Reinfeldt sett sig tvungen att få med en invandrare i regeringen, även om han egentligen inte förstår poängen med det. Nog katten måste det i fyra av Sveriges största partier finnas människor med annan bakgrund än Mats Odell och Beatrice Ask? Någon som är insatt i försvars- finans- eller justitiefrågor?

Jag säger inte att det är fel att sätta en invandrare som integrationsminister, men när det bara finns en invandrare så blir det konstigt. Tidigare fanns det ett snack om att “kvinnlig kompetens” skulle vara något alldeles extra, utan att jag någonsin fick en definition av vad kvinnlig kompetens var för något. Jag har inte någon aning om huruvida Nyamko Sabuni är det perfekta valet som integrationsminister - hon är säkert utomordentligt kompetent - men jag är rädd för att man använt ett liknande resonemang; “vi måste använda oss av invandrarnas särskilda kompetens”. Vilket jag ser som en rätt rasistisk inställning.

DN berättar om att migrationsdomstolen har beslutat att utvisa en homosexuell man till Iran, där han riskerar tortyr och dödsstraff. Domstolen hänvisar till den märkliga rapport som UD klämde fram för något år sen där man påstår att att homosexuella i Iran kan undgå att straffas för sin homosexualitet om de lever diskret och tillbakadraget.

Jag tycker det är ett kreativt sätt att lösa problemet på. Varför inte införa samma strategi på andra flyktingar i världen och Sverige?

• Demokratianhängare i Kina kan fortsätta vara det utan att riskera straff. Så länge som de inte torgför sina åsikter.
• Muslimer i stora delar av världen behöver inte frukta internering, tortyr och / eller dödsstraff om de bara låter bli att tala om att de är muslimer.
• Kristna i andra delar av världen kan leva finfint, om de bara ger blanka den i att gå i kyrkan eller bära kors runt halsen.
• Om feministerna inte uppträder så rabiat kommer de klara sig bra.
• Kvinnor överallt behöver inte frukta någonting så länge de är snygga, lagar mat och särar på benen utan att knota.

Jag vet att jag borde sluta blogga politik, men sånt här och sånt här gör mig så fundersam - stryk det - förbannad. Hur kan det komma sig att en jävla massa skåningar och haningebor har röstat på den killen och hans kompisar? Varför ser folk inte igenom alla dessa konstiga argument och lögner?

Jag hade också svårt att gilla något “etablerat” parti tillräckligt mycket för rösta på, men vafan, nån jävla måtta får det väl vara med protesterandet!

Jag läser i dagens DN att det gick mycket bra för Sverigedemokraterna i olika lokalval och att de var ruggigt nära fyra procent i Riksdagen. Precis som flera av de som DN talar med tror jag att det är dags för de stora partierna att börja bemöta Sverigedemokraternas argument. Den lilla erfarenhet jag har av den här typen av politiker är att de i princip fortfarande debatterar med hjälp av lättemotsagda överdrifter och populism. Jag har svårt att förstå varför övriga partier väljer bort att ta den debatten. Rädslan för att bekräfta SD som ett “riktigt” parti är ganska fåfäng och dessutom kontraproduktiv. Om ingen vill möta deras argument så står argumenten oemotsagda och agitatorerna ger sig själva en underdogstämpel. Att hävda att man slår underifrån är ett enkelt sätt att få folk med sig. För de som inte sympatiserar med SD borde det mest effektiva sättet att vända detta vara att bjuda in och bemöta.