Jag skulle beställa den uppgradering till MS Vista som jag har rätt till enligt kartongen på min nya dator. När jag fyllt i alla mina uppgifter fick jag det här felmeddelandet. Det är skönt att veta vad man har att vänta.
Andra bloggar om: Vista, Microsoft, Microsoft Vista, Internet Explorer
Helgen hade jag tänkt vika åt hushållsbestyr som att städa och mysa. I vägen låg bara ett födelsedagskalas vid fyrasnåret på lördagseftermiddagen. Barnets mor fyllde år och varken jag eller sarisen tänkte stanna länge.
När klockan var åtta skjutsades vi hem av två av festdeltagarna för att hämt en papplåda vin och en papplåda Jelzin Vodka. Kvällen blev något senare än vad vi planerat och efter midnatt fann vi oss stående på en balkong i Liljeholmen. Det bjöds på rakija och jag kräktes.
Söndagen spenderades först i sängen och sen i soffan. L Word visades på teven. Städat blev det inte men mysigt var det faktiskt. Och så mindes jag att självaste Mian Lodalen en gång påstod att jag var Lisa, the lesbian identified man.
Sarisen har åkt till London för fem dagars viktig mässa om intelligenta transportlösningar. Eller nåt. Så nu är jag ensam nästan en vecka.
Jag spenderade gårdagskvällen i kollegors sällskap och när den ena kollegan blev trött framåt tresnåret bestämde jag och den andra kollegan att det var en god idé att fortsätta och tog en taxi hem till mig. Djupa och sinnliga samtal över köksbordet till solen går upp är väldigt trevligt. Klockan sju gick kollegan hem och jag gick och la mig. Sarisen hade den goda smaken att låta mig sova till halv ett. Sen pussades vi hej då. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra; ut och promenera i höstsolen eller omfamna baksmällan och lägga mig framför en Star Warsrulle. Eller en kombination.
Hursomhelst känns det mesta rätt bra ändå.
DNs gamle chefredaktör Jan Wifstrand har länge tjatat om sabotageandan bland tryckare på DNEX. Nu verkar det som om någon av de han lyckades få avskedade har fått jobb i Blekinge.
Det var länge sen som det var den som höll i pennan som hade makten. Den verkliga makten ligger hos killen som sköter stencilatorn.
Min vän p skrev för några månader sen om Stephen Kingfilmer varpå jag mindes att mitt exemplar av Pestens tid som jag läste i tonåren innehöll ett tryckfel så att dryga hundra sidor saknades. Det har gnagt mig lite sedan dess. Jag letade runt lite och insåg att bokfan (för femton år sedan) kommit i en oklippt variant på närmare 1500 sidor. Jag beställde den och småningom började jag läsa.
Det finns något ångestladdat med att börja läsa en riktigt tjock bok, en ångest som lite (lite lite lite) liknar den ångest jag kan känna i början av en förälskelse (och framför allt när andra människor är lyckliga och nyförälskade). Nån bisarr tanke om att man är ibörjan av något som med all sannolikhet kommer ta slut. (Kalla mig gärna romantiker.) Jag kan inte förklara det bättre än så.
Hursomhelst blev jag färdig med boken idag, efter en ojämn lässommar, och det känns jäkligt skönt.
