Jag smet in till en optiker när jag fick lite tid över. Nu ska julklappskassan gå till nya gigosar eftersom min gamla hederliga örnsyn nu förbytts mot astigmatism och myopi. Så när jag hittat några bågar som jag gillar kommer jag kunna njuta av textade teveprogram igen. Jag är dock plågsamt medveten om att det tog mig tio år att lyckas hitta ett par “snygga” solglasögon, så jag har inga höga förväntningar.
När vi hämtade pojken på dagis i fredags skrek han glatt att Shrek skulle gå på teven på kvällen och han ville se det. Vi tyckte att det iochförsig var lite sent, men det var ju fredagkväll så vafan.
När filmen började visade det sig att det var den textade odubbade versionen. För att femåringen - som ännu inte lärt sig läsa(!) skulle få någon behållning av det hela började jag simultantolka. Och som jag tolkade. Jag anpassade rösterna efter de amerikanska förlagorna, pratade dialekt och sjöng med i sångerna! Sara valde att vända sig i soffan och somna. Efter en stund insåg jag att jag inte alls hängde med i handlingen utan bara läste vad som stod på textremsorna. När en fjärdedel av filmen återstod var jag rätt hes och hade ont i tungan. Pojken skruvade på sig. När filmen äntligen var slut kom hallåan in och berättade att den dubbade versionen skulle sändas på söndagen. Pojken och sarisen skrattade hysteriskt. Jag stönade och gnällde över att jag tolkat hela filmen i onödan.
-Det gör inget, sa pojkjäveln, jag förstod inget i allafall.
Andra bloggar om: Shrek
Jag gnällde på att Life on Mars inte nöjde sig med en säsong. Då tyckte jag att serien var lite najs. Under sommaren har seriens andra och - lyckligtvis - sista säsong rullat. Det har inte varit najs. Nu har jag äntligen sett det sista avsnittet och jag är jäkligt glad att det är över. Det är lite marigt med serier som har en sån där cliffhanger som man vet kommer först i sista avsnittet. Särskilt marigt är det när serien i bästa fall är medelmåttig och dålig i värsta fall. Framförallt när den faktiskt verkade lovande från början. Nåja, nu är det över. Jag köpte i alla fall en snygg skinnjacka.
Andra bloggar om: Life on Mars
Sarisen och jag gick förbi SLs tält på Ung08. Nån på SL (jag tror jag vet vem) har kommit på den fantastiska idén att handa ut en massa SL-tatueringar till tonåringarna. Så nu är man inte unik längre.
Ung 08.
Gammal 08.
Andra bloggar om: Ung08, SL, Storstockholms Lokaltrafik, tatuering, tatueringar
På CSN har man möjlighet att söka studiestöd via webben, vilket känns modernt. Eftersom sarisens mac är den enda som både fungerar och har en stol intill sig brukar sådana moment skötas därifrån. Efter att duktigt ha fyllt i alla fält säger formuläret att jag ska legitimera mig genom att klicka på en knapp. Någon knapp syns dock inte till. Efter en stunds letande ringer jag till CSN. När jag kommer fram och berättar om den försvunna knappen frågar killen om jag använder Firefox - vilket jag gör - och informerarar mig om att tjänsten oftast bara fungerar med Internet Explorer. Oftast? När jag påpekar att jag sitter med en mac och att det inte funnits Internet Explorer för sådana datorer sen dackefejden suckar han tungt. “Du får nog gå hem till någon som har en PC, för den funkar inte alls med mac.”
Så nu kommer den: Jävla CSN!
Andra bloggar om: CSN, Firefox, Internet Explorer, macintosh, pc, kompatibilitet
Idag hade barnet och jag en playdate med en dagiskompis och dennes farsa.
Allt verkade frid och fröjd tills kompisen och farsan kom. Det visade sig nämligen att båda farsorna hade likadana gröna militärshorts och identiska New York Yankeeströjor. När vi klev in på badstranden vände sig alla om och stirrade på oss.
Dessutom insåg jag att mina badbyxor som var nya för sju åtta år sedan verkar ha krympt lite. Vilket inte är så bra eftersom modellen är rätt nätt redan från början. Det var lite svårt att hålla reda på allt och samtidigt verka respektabel.
Till råga på allt brände jag mig på överkroppen, men solen lämnade några fina vita streck här och var.
Yankeeströja, militärshorts, för thigta badbyxor, valkar. Om jag inte redan pensionssparade så vore det dags att börja nu.
Om tio år tjackar jag en HD.
Andra bloggar om: ålderdom
Härom månaden köpte jag några aktier i något jäkla företag vars kurs hade gått ned lite veckan innan. Jag tänkte inte så mycket på det förrän jag kollade hur mycket skräpet var värt idag. Min internetbank visade att jag gjort en vinst på drygt sjutusen kronor! Jag blev alldeles paff, särskilt som alla mina intåg på aktiemarknaden brukar sluta i att man befarar värsta kraschen sen kreuger sköt sig.
Nåja nångång ska man ju lyckas och jag var ytterst nära att beställa min telefon. När jag började kolla hur kursen låg såg det konstigt ut. Jag hade köpt aktien för typ fyra och nånting styck, men på alla grafer jag kollade så såg det ut som kursen legat stadigt mellan 38 och 46 kronor senaste året.
För säkerhetsskull ringde jag banken för att kolla hur rik jag blivit. Typen på banken meddelade då att firman gjort en omvänd split, vilket sades betyda att man slår ihop tio aktier till en och tiofaldigar kursen. Kalaset slutar med att jag får tio gånger färre aktier som tillsammans är värda lika mycket som innan. Det var bara det att bankjävelen hade missat att minska mitt antal aktier utan bara tiofaldigat kursen.
Baj baj telefon.
Andra bloggar om: aktier
På fredag är det slutprov i min mattekurs. Jag slipper det därför att jag är en av de lyckligt lottade som får chansen att istället göra nationella provet. Förra året var det 74% som klarade provet. 26% blev underkända. Jag förstår inte någonting av det som står i boken. Under torsdagen och fredagen väljer skolan att ha lärarkonferens.
“Jag kommer därför inte kunna svara i telefon eller svar på mail under dessa dagar. Passa därför på att ringa/maila idag eller imorgon onsdag.”
Tjenare. Som om man på tisdagen vet vilka frågor som kommer dyka upp de närmaste dagarna. Vem ska jag fråga om jag tokfastnar på någonting? Skitskola.
Andra bloggar om: Nationella provet, matematik
Aftonbladet har en helt obegriplig kampanj där de uppmanar folk att odla mustasch som ett led i kampen mot prostatacancer. Jag utgår från att det är fler än jag som missar kopplingen. Däremot noterade jag att tidningen har årets mest bisarra lista, och att de tror att folk är intresserade av att betala pengar för att få listan.
Update 20.58
Aftonbladet har nu hävt betaltvånget och publicerar listan på snålwebben!
Så visar det sig igen att man är född på fel sida järnvägen, ån, E4an, sjön, gärsgårn och centrum. Och inte är man en folkgrupp heller så folk får tydligen göra vad dom vill med en. Kom tillbaka Anna Kinberg, kom tillbaka!
För övrigt skulle jag vilja läsa en jobbansökan som inte andas gott självförtroende. Hur fan rekryterar dom människor i spenaten? Är det den som inte vågar skicka in ansökan som får jobbet? Jävla nepotister!
De senaste veckorna har jag inte lyckats somna före tre på natten mer än nån enstaka gång. Nu börjar det sätta sig på såväl humör som arbetsinsats. Att arbetet i sig är typ värre än lungsot gör det inte lättare att sparka igång nån form av motivation.
På dörrmattan låg det några räkningar, tidningen Elle och något färglatt reklamblad. Eftersom vi har en fin skylt som avböjer reklam blev jag en smula irriterad men samlade ihop klabbet och lade det på köksbordet.
Först nu, när jag rensade av bordet såg jag att reklamen var adresserad till mig. När jag kollade närmare såg jag att det var en massa bilar på bilderna. Efter ytterligare en kolla såg jag män i overaller. Plötsligt insåg jag att någon typ har nosat rätt på att jag tänker fylla trettio om en dryg månad.
Alltså; att magen bara verkar bli större och större irriterar mig, men inte mer än det. Jag är fast i ett dead endjobb där jag slagit i taket och ramlat ner en bit. Det är skittrist, men uthärdligt. Jag stressar till dagis på morgonen och därifrån på eftermiddagen med femåringen hängandes efter mig. Helt okej. Jag har plattteve, typ. Jag stoppar in alla räkningar i en pärm, och ser till att det är betalda i god tid. Ingen ångest för det, det är ju så det ska vara. Jag har en gigantisk samling med Star Warsfigurer. Fine. Jag dricker folköl till maten. Inte bra för magen, men jaja. Hittills finns det inget som någonsin gett mig några särskilda ålderskriser.
Så plötsligt dimper den här jävla skiten från Driving Event Formula Action ner i brevlådan och jag fattar plötsligt varför folk får ångest över att bli äldre.
Varför? Jag har aldrig bett om att ens få veta att det finns en motorstadion i Linköping. Jag har ingen dröm om att resa i en läcker Formel Renault. Jag vet inte en vad det är. Jag vill inte bli gammal.
Om någon därute fått för sig att satsa på en dylik present: Nej! Jag har varken B-körkort eller normal körvana - gudskelov - vilket är de enda förkunskaperna de kräver. Köp en vasjävel istället. Eller vaniljvodka och ananasjuice.
“HETT TIPS: Placera detta blad så att sambo & tilltänkta givare lätt hittar det…
Vid ett lämpligt tillfälle kan du ju nämna att du alltid drömt om att få prova hur Schumacher har det på jobbet.”
Det var inte kul att höra Lars Danielsson bli utfrågad igår på Aktuellt (eller om det var Rapport, jag har glömt bort vad som är skillnaden) med anledning av SVDs senaste artiklar. Börjar det inte bli dags att lämna det här nu? Killen har fått rejält med smisk på fingrarna för det som han eventuellt gjorde eller inte gjorde den där dagen för drygt två år sedan. Han sitter inte kvar på sin post och hans parti har blivit bortröstat från regeringsmakten. Han blev mobbad eller inte mobbad av sin nya chef, Carl Bildt, och han fick jobba några månader på sitt gamla jobb utan att få vare sig lön eller arbetsuppgifter och dessutom med någon form av uppsägningshot hängande över sig.
Det är verkligen inte bra att regeringen inte skötte sitt jobb bra när tsunamin inträffade, men det var fan inte många människor - utöver den där italienska kriskillen - som fattade vidden av katastrofen den första tiden. När jag hörde Danielsson tala i Aktuellt (Rapport?) lät det som om han var på gränsen till att bryta ihop. Låt honom vara ifred nu, han har fått sitt.
Andra bloggar om: Lars Danielsson, Tsunami, Tsunamiaffären
I torsdags kom jag tillbaka till jobbet efter jul- och sjukledigheter. Jag inledde med att flytta mina pinaler till en annan av företagets kåkar. Redan då tyckte jag att det var lite kyligt i lokalerna, fingrarna funkade inte riktigt på tangentbordet och fötterna var sådär kalla så att de kändes blöta. Sen blev det kallt. I går när jag kom så var det inte över femton grader i lokalerna och trots att stoppade in ett elelement (kul ord!) mellan mig och skrivbordet så kunde jag inte bli varm. Till slut var jag tvungen att bomma igen dörren och sätta en lapp på utsidan som informerar om att jag finns där inne “kom gärna in, men öppna inte dörren för då svinner värmen”. Det gjorde att kylan försvann i rummet, men i resten av lokalerna var det lika kallt.
Så nu tänkte jag installera en kaffebryggare på rummet. Är det inte bättre imorgon så knallar jag i väg och köper en potta på Uriform.
När jag var liten var magikerna eleganta i tjusiga kläder. Sen kom Conny Rey och trashade ner hela genren, och i någon form rakt nedstigande från Conny Rey kom den här killen.
Efter att ha sett några avsnitt av L Word börjar jag inse att Mian kanske inte var alltigenom snäll när hon liknade mig vid Lisa, the lesbian identified man. Fan, tjejen är ju skitjobbig.
Andra bloggar om: Mian Lodalen, L Word
Efter att ha sett rapporteringen av den nya budgeten känner jag mig så full av frågor.
Vad är det för skillnad på Moderaterna och Nya moderaterna?
Var tog dom där pluttipluttpartierna i Alliansen vägen?
Eftersom inget i budgeten egentligen är några nyheter; hur tänkte alla ni som gick över till moderaterna och pluttipluttpartierna? Lyssnade ni på vad som sades eller röstade ni på den som fick mest glada rubriker i DN? Eller på de snyggaste? Var det av solidaritetsskäl till de stackarna som tjänar över fyrahundratusen kronor om året? Jag är ärligt intresserad.
Riktigt roligt blev det inte förrän den där Anders Borg hävde ur sig att “jag rekomenderar folk att gå med i facket”. Ja, tacka fan för det.
Tillsvidare kan jag bara citera p: “Personal note: vänta fyra år med att bli arbetslös”.
Andra bloggar om: Moderaterna, Nya Moderaterna, Anders Borg, facket, arbetslös, Alliansen
I Aftonbladet läser jag att USAs försvarsminister Donald Rumsfeld gillar satelitbilden på Nordkorea som visar att i princip hela landet är mörklagt; “förutom bilderna på min fru och mina barn är detta min favoritbild”. Hur man kan raljera på det viset när miljoner människor uppenbarligen lider övergår mitt förstånd.
Andra bloggar om: Donald Rumsfeld, Nordkorea
Jag har vissa problem med att acceptera att de där ministrarna sätter sig över lagarna. Men någonstans tycker jag ändå att det måste vara okej att ha gjort dumheter tidigt i livet. Många människor är mer radikala och mindre långsiktigt förståndiga när man är ung. De flesta klarar väl av den perioden under tonåren men det är klart att några mognar långsammare. Och det är okej.
För mig är det mycket svårare att acceptera att våra ministrar är så in i vassen korkade. Kan man ha en kulturminister som instinktivt ljuger när man frågar om varför hon inte betalat teve-licensen? Kan man ha en utrikesminister som till media påstår att det är okej att använda sig av svart arbetskraft?
Vad gäller den svarta arbetskraften är jag ännu mer förvånad. Såvitt jag har förstått saken rätt så var Fredrik Reinfeldt informerad om att två av hans ministrar anlitat svart arbetskraft. Enligt mitt resonemang ovan så kan hans val av ministrar ändå ha varit bra.
Det som förvånar mig är att såväl statsministern som kulturministern och handelsministern var beredda på att svara på frågor om detta. Trots att handelsministern är beredd på frågorna är hon så oerhört korkad att hon ljuger om anledningen när hon påstår att hon inte hade råd att betala avtalsenliga löner, arbetsgivaravgifter och skatt. Trots att handelsministern är beredd så påstår hon något så outsägligt märkligt som att hon hade ensamt ekonomiskt ansvar för de gemensamma barnen. Trots att kulturministern var beredd på frågorna så säger hon att hon struntade i att betala betala avtalsenliga löner, arbetsgivaravgifter och skatt därför att hon inte trodde att hon en dag skulle bli minister.
Och framför allt; trots att statsministern är beredd på frågorna så ursäktar han sina ministrar med att ingen av dem hade räknat med att de skulle bli ministrar en vacker höstdag.
Jag blir verkligen förvånad över att dessa personer - ministrar i Sverige - är så pantade när de försöker försvara, förklara, förminska saken. Efter alla dessa år av politiska skandaler, som ofta har rört sig om saker som ändå är värre än de här fallen, borde väl politker vara något mer klipska? Särskilt om man har tid på sig att lägga upp en strategi.
Jag vill inte låta populistisk men kan man låta ett land styras av ett gäng riktigt korkade ministrar?
Kan man vara för dum för att vara minister?
Andra bloggar om: Maria Borelius, Cecilia Stegö Chilò, Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt
Ibland kan jag känna mig cynisk och lite småelak, och mycket sällan blir jag så pass upprörd över medborgare som hanteras dåligt av myndigheter och andra storheter att jag känner för att kommentera det. Jag gav upp den upprördheten någon gång i tonåren när jag insåg att korkade klasskompisar och rasistiska grannar också blev upprörda och skrev inlägg. När jag inte är unik i mina tankar så tänker jag ofta att andra tänker och säger det bättre och då är det bäst att låta dom tänka och säga i fred. Och så funderade jag på alla de homosexuella iranier, ögonsjuka albaner, felbehandlade hjärtpatienter, vanvårdade pensionärer och mobbad elever som inte uppmärksammas i media. Funderade på hur mycket nytta det gör att bråka och skrika i enskilda fall som av någon anledning råkar uppmärksammas. Det verkar inte vara någon av de som skriker om Muhammad, Nadia, Sten eller Berit som verkligen jobbar för någon egentlig förändring. Så länge Maj får bo kvar i sin lägenhet så är de nöjda och lägger ned stridsyxan. Få jobbar för att förändra grunden för felaktiga/omoraliska/rasistiska beslut/lagar/regler.
Men nog kan jag tycka att den här stackars mannen borde få några års anstånd med sina studieskulder. Om han överlever sin cancer så kan han ju börja betala när han börjar tjäna pengar. Om han inte överlever så torde de futtiga slantar han hinner betala in göra mer nytta för honom än för CSN.