muttrar och fördömer

Nu drar jag från jobbet för sista gången. Semester och fyra års tjänstledigt väntar.

Imorgon är sista dagen på jobbet. Sen har jag semester i tre veckor innan jag börjar plugga. Även om jag kommer knäcka extra litegrann så är det sista dagen som jag har något form av ansvar på fyra år. Om nu företaget finns kvar när jag kommer tillbaka i juni 2011.

Igår jobbade jag för första gången som biljettkontrollant. Medan jag pluggar hade jag tänkt att jag ska extraknäcka som sådan hellre än att sitta och svara i telefon. Första dagen var lite darrig, det är mycket som har hänt i SLs taxa sen jag jobbade aktivt. Jag mjukstartade genom att patrullera på Ekeröbussarna och stod sedan i två timmar vid Skärholmens spärrar. Tre gånger fick jag lov att skriva en rapport, vilket är SL-lingo för att ge någon böter. Den sista tjommen jag skrev på var en rätt kaxig kille som trixade en del. Jag gjorde mitt bästa och var ganska snäll och trevlig, men vi var ungefär lika nervösa båda två. När jag väl lämnat över min rapport sträckte killen fram handen och tackade innan han gick vidare. Med blossande kinder stod jag kvar på perrongen.

Andra bloggar om: SL, biljettkontrollant, biljettkontrollen

Idag var första dagen som jag skulle jobba på nya kontoret. Allt var fint och snyggt och hela huset luktade som om man just tagit det ur förpackningen. Toaletterna var också fräscha. Det enda knäppa är att det är såna där rörelsedetekorer istället för strömbrytare till toalettlamporna. Säkert schysst om man är rädd för baciller. Problemet är om man tar lite längre tid på sig (alltså björnar som bine (lite bondskt) uttryckte det) så blir det plötsligt helt kolsvart. Känns en liten smula fånigt att sitta på muggen och vifta med armarna.

Idag har jag - för tredje gången på ett halvår - packat allt mitt arbete i flyttkartonger. Imorgon bärs hela kontoret iväg till Stadshagen där jag kommer ha glädjen att jobba i samma hus som sarisen! När det var dags för lunch var allt nedpackat, datorn urkopplad och iPodhögtalarna både urkopplade och nedpackade. Eftersom det innebar att jag inget hade att göra gick jag omkring och agerade trivselfarbror.

Dagen avslutades med att jag visade Catherine mitt senaste fynd: på insidan av locket på en av våra toaletter finns en gul fläck som helt matchar ringen. Får en att fundera vad som händer i toaletten när locket är stängt. Catherine verkade åtminstonde till viss del fascinerad.

Precis under mitt kontor ligger Hornstulls norra tunnelbaneuppgång. Rulltrappan där verkar ha blivit lite skev idag. Nu tränger ett ljud som låter som en blandning av rördropp och metallgnissel upp till mig. Kriip kriip krappkrapp. Kriip kriip krappkrapp. Kriip kriip krappkrapp. Innan lunch var det inga problem, jag märkte det knappt men nu håller jag på att bli galen.

De senaste veckorna har jag inte lyckats somna före tre på natten mer än nån enstaka gång. Nu börjar det sätta sig på såväl humör som arbetsinsats. Att arbetet i sig är typ värre än lungsot gör det inte lättare att sparka igång nån form av motivation.

När jag stressad och bakfull sjuk med sprängande huvudvärk satt och förberedde mig för ett möte som jag skulle hålla kommer hysteriska medarbetaren in:

“Hej jonas min vän! Hur mår du? Huvudsaken är att hälsan är väl kul att se dig!”

Trots att jag verkligen tog sats redan under “Hej Jonas” hann han smita ut varpå jag talade om för det tomma rummet att jag hade ont i huvudet.

I min ensamhet bröt jag ihop en smula på jobbet idag när jag insåg att jag återigen missat att göra något som påverkar en jäkla massa människor. Jag skickade ett mejl till min chef som i stort sett handlade om att antingen är jag fel person på jobbet eller så är jobbet felaktigt utformat. Jag tänkte till i ungefär en sekund innan jag skickade iväg det, vilket var bra eftersom jag nog inte skulle skickat det om jag väntat längre.

Idag kom den floskelsprutande medarbetaren in på mitt rum igen.

“Jonas monsieur, läget? ¿Cómo estás? Det är lugnt! Ja du vet man försöker! Ja nu jävlar blir det åka av!”

“Ehh… Bra…”

Men då var han redan ute ur rummet.

En kille på mitt jobb kommer varje dag in på mitt rum, sträcker fram högerhanden och säger nåt i stil med: “Hej Jonas min vän, hur är läget? Annars då? Är det bra? Det är lungt, gamla vanliga! Vad gör man? Måndag!”

När jag sagt “eh … bra. Själv då?” så är han ute ur rummet.

Jag har sovit lite dåligt de senaste nätterna. Legat och vridit mig nån timme och när jag väl slocknat har jag vaknat till eller bara inte kommit in i den där riktigt goa sömnen. Inatt hade jag enligt sarisen satt mig upp i sängen och plågat kvidit “Landstinget! Åh, jag måste byta jobb!”.

Jag har inte riktigt klurat ut vad det betyder.

Whaddayanaw, söndag igen. Jag har verkligen inte varit på blogghumör på ett tag. Vet inte varför. Jag har även sovit dåligt och haft tråkigt på jobbet. Kanske hänger ihop. Kanske inte.

Nu är jag hursomhelst fastlåst bakom skrivbordet på jobbet mellan tolv och kvartövernio. Ingen vet varför, ingen vet vad jag ska göra, ingen verkar förvänta sig något. Men här ska jag vara. Filade lite på några excellistor, planerade några möten, la lite patiens, ska göra ett schema till måndagen. Spelade lite tetris. Gick på muggen två gånger, mest för att allt annat var tråkigare. Bokade in en utbildning åt ett gäng medarbetare. Fick meddelande från DN via MSN om att ACO vunnit silver. Skickade iväg några mejl. Kollade på DN varför och i vad ACO vunnit silver. Visade sig vara nån skidåkare med dubbelnamn. Köpte vegeburgare med strips och coca cola. Åt.
 

Gick in på ledarna.se och gjorde ett av deras test. Idiotiskt. Varje påståendebatteri består av tre påståenden och svaren “stämmer inte alls”, “stämmer helt” och “stämmer delvis”. Man kan bara välja ett svar per omgång, så om en sak stämmer helt och en sak stämmer delvis så kan inte den tredje saken stämma alls. Mycket märkligt. Särskilt som frågorna inte riktigt hade något samband sinsemellan. Ett uttdrag:

• Jag stimulerar till idékläckning, problemlösning och utveckling av verksamheten.
• Jag har de befogenheter, de resurser och den handlingsfrihet jag behöver för att ta ansvar för min verksamhet.
• Jag försöker organisera mina medarbetare i väl fungerande team.

Stämmer, stämmer delvis, stämmer inte?

Hursomhelst så var jag till 36% Företrädaren, 33% Lagledaren och 31% Utvecklaren. Vet inte vad det betyder eller hur det ska kännas eller om det märks.

Tre timmar kvar.

Eftersom sarisens nojja denna gång slog in, inleddes min morgon på ett - sympatimässigt betraktat - frånvarande men ändå avståndstdagande sätt. Jag försökte klappa lite tafatt på huvudet, men ganska snart insåg jag att jag måste rädda mig själv.

Jag väckte barnet och vi flydde hemmet. Väl på arbetsplatsen var hela förmiddagen upptagen i möte, typ. Jag kände mig inte så farligt illamående. När det var dags för lunch insåg jag att det inte finns något i hela världen att äta. Eftersom jag visste att Riminis grekiska sallad är skitsnål så tänkte jag att det är så nära ingenting man kan komma för sextionio kronor. Till det tog jag ett glas vatten. Efter att jag stoppat i mig två gurkskivor och ett halvt pizzabröd var jag rätt nöjd.

Väl tillbaka satt jag en stund vid skrivbordet med ångest och änglsan. Imorgon ska jag och ett gäng till hålla en rätt så stor presentation. Å ena sidan så är jag inte magsjuk ännu, bara rejält illamående. Å andra sidan så kan jag mycket väl bli magsjuk närsomhelst. Som just nu, eller imorgon när jag står på scen inför en fjärdedel av företaget. Dessutom är smittorisken högra om jag är magsjuk och tillsammans med sextio personer än om jag inte är magsjuk och sitter hemma. Dilemma. Till råga på allt har jag blivit sjuk inför liknande tillfällen tidigare, så jag börjar fundera på om det är sjukdomar som dras till mig eller jag som dras till sjukdomarna.

Andra bloggar om: magsjuka, illamående

Efter två månader med normala kontorstider är jag åter tillbaka i skifteländet. Började klockan tolv och ska sitta av tiden fram till kvart över nio. Fan vad jag blir improduktiv efter några timmar i ensamhet. Det finns ingen att bolla tankarna med och de som enkelt kan svara på de frågor jag behöver ha svar på är inte här. Och förutom att det är ensamt så är det också skitkallt. Sarisen sitter hemma med trevliga kollegan och äter middag och dricker vin. Låter mycket mysigare.

Torsdagen och fredagen har jag tillbringat ute i Saltsjöbaden på någon form av ledarskapsutbildning. Faktiskt både bra och roligt. Det mest anmärkningsvärda som inträffade var att jag under ett grupparbete spenderade en dryg halvtimme med att i affekt förtala och förbanna en av mina kollegor för något h*n var absolut oskyldig till. Så kan det gå. Nu ska jag sova.

Första arbetsdan efter egen och annans sjukdom. Det visade sig att vi skulle få våra möbler äntligen, vilket innebar att jag agerat flyttgubbe. En av de ordinarie flyttgubbarna hade fått en pizzaugn på struphuvudet dagen innan så de två kvarvarande tvang mig hugga i och bära. Förkylningen har inte riktigt släppt så nu värker nacke och en del andra kroppsdelar.

Skynda hem för att stoppa in tvätt i maskinerna och sen ska jag iväg på Nom de Guerres släppfest.  Jag hoppas innerligt att jag orkar hålla mig vaken tills jag kommer hem igen!

Helgens sjukdom spred sig till måndagen. Enligt en granne ligger hela Gröndal nedbäddat. Jag tycker mig ha en känsla av att många bloggar jag läser - inte bara ps - har haft problem med sjukfrånvaro. Kan det vara hösten som gör sig påmind?

Jag vill inte vara sjuk, å andra sidan är jag inte helt galen över att gå till jobbet heller. Så nu sitter jag hemma och lider och är nöjd samtidigt.

En grann kräftskiva på gården på fredagen och en med Saras familj på lördagen fick mig att testa två saker jag inte testat på många år; kräftor och nubbar. För att vara så pass äckliga som kräftor ända är, var det förvånansvärt gott. Det kommer det nog ta ytterligare några skivor innan jag till fullo kan njuta av spriten.
Idag var jag och de övriga familjemedlemmarna på bio och såg Bilar. Trevlig söndagsunderhållning, även om den inte alls når upp till Hitta Nemoklass.

Imorgon är andra dan på nya jobbet, vilket faktiskt känns mer nervöst än inför första. Nånstans - framförallt när jag känner mig svag och ledsen - finns en obehaglig känsla av att ha blivit ratad. Inte så bra för självförtroendet, även om jag kanske behövde träffa på en motgång för att veta hur de ser ut. Som den muslimska dalmasen sa i dagens DN; När man utsätts för påfrestningar är det ett test från Gud och när man utsätts för frestelser är det Satan som drar i en.

Efter att ha ägnat tre dagar åt att städa, sortera, pärma upp och strimla gamla grejor flyttade jag äntligen in i den betongbunker som kommer vara min arbetsplats de närmsta nio månaderna. Jag trodde aldrig att något skulle vara förberett och var inte förvånad när inget var det. Jag tog mig själv ett rum, ett rum som bara råkade bestå av fyrtio stolar och inget bord. Och visade sig ha utsikt över barnets dagis. Jag hittade en bordsskiva i korridoren och några bordsben i ett annat rum. Jag lyckades få (stjäla) en skärm av företaget som vi övertar lokaler och verksamheten av och efter ett tag lyckas jag till och med hitta ett tangentbord. Precis innan jag ska gå hem kommer IT-killen och ger mig tillgång till nätverket och omvärlden.

Lycka.

Mitt rum efter en dags fejande.