…vad länge man kan oblogga. Ska försöka sätta igång igen. Funderar på att på allvar börja muttra och fördöma den här gången. Men först vill jag skicka en bukett rosor till Erik på Manufrog. Helt klart den bästa supporten man kan få för - oförskämt lite - pengar. Den som inte redan nu har sina domäner på Manufrog bör genast flytta dit!
Här har vi en riktigt engagerad herre som presenterar sitt nya statistikprogram
Se, vad jag fick uti min famn,
se, vad jag fick att skörda.
En liten flicka så fager och så grann,
Så nätt uti sina kläder.
Lilla Minou gjorde stora ögon när jag sjöng “Ett enskilt rum på Sabbatsberg” för att trösta henne efter hennes första bad.
Igår kl 18.07 fick vi en liten dotter och femåringen en lillasyster! En flicka på 3450 gram och 49 centimetrar. Efter 30 timmars förlossning är vi fortfarande rätt möra, men förstås oerhört lyckliga! Flickan äter, sover, skriker och bajsar bra. Femåringen kom och hälsade på sin lillasyster bara ett par timmar efter födseln. Han var väldigt exalterad.
Alla mår bra men vi är som sagt en smula matta. Tyvärr fick jag bara tillbringa första natten på bb eftersom min sängplats sedan behövdes av andra. Så nu är jag hemma för duschning, rakning och sovning och åker tillbaka imorgon bitti. I bästa fall får jag ta med mig tjejerna hem då.
Sarisen och jag gick förbi SLs tält på Ung08. Nån på SL (jag tror jag vet vem) har kommit på den fantastiska idén att handa ut en massa SL-tatueringar till tonåringarna. Så nu är man inte unik längre.
Ung 08.
Gammal 08.
Andra bloggar om: Ung08, SL, Storstockholms Lokaltrafik, tatuering, tatueringar
Nu drar jag från jobbet för sista gången. Semester och fyra års tjänstledigt väntar.
Sarisen har den senaste tiden visat klara tecken på graviditet.
Andra bloggar om: gravid, graviditet, vattenmeloner
Imorgon är sista dagen på jobbet. Sen har jag semester i tre veckor innan jag börjar plugga. Även om jag kommer knäcka extra litegrann så är det sista dagen som jag har något form av ansvar på fyra år. Om nu företaget finns kvar när jag kommer tillbaka i juni 2011.
Efter fem dagars intensiva och våta studier har lillkillen nu förärats Baddaren. Vi firade den succén genom att äta kadaver på McDonald´s och därefter åkte vi med jämngamle kusinen till farmor och hennes karl och dennes pool. Karlen och kusinen hade lite svårt att förstå storheten i att bubbla i vattenytan. Resten av familjen tycker att pojken är oerhört begåvad.
Efter mycket om och en del men fick jag idag bekräftat att jag är antagen till Personal, arbete och organisation. Tre års studier i kombination med ett års föräldraledighet innebär att jag kommer vara borta från jobbet till juni 2011. Vilket är en eon. Under tiden ska mitt professionella engagemang
inte sträcka sig längre än att jag ska kontrollera biljetter ca 35 timmar i månaden.
Jag och sarisen städade klädkammaren och tror ni inte att jag hittade min gamla Adidaskostym. Den var säkert tre nummer för stor när jag köpte den på Myrorna på Hornsgatan för ett tag sen (drygt). Nu sitter den som en smäck. Härligt!
Efter typ tre månaders intensiva matematikstudier har jag från och med idag intyg på att jag besitter kunskaper inom matematik upp till C-nivå. Jag hoppas vid Gud på att jag inte behöver använda mig av denna kunskap.
Äventyret på Gröna Lund inleddes med fyrtio minuters kö till Vilda musen. Femåringen hade hört talas om Vilda musen av dagiskompisar som åkt den. Han var full av förväntan. Man ser mycket lite av musen när man står i kö och det var först när jag och grabben satt i den som jag insåg att det var en ganska riktig berg- och dalbana. Den första halvminuten var pojken vettskrämd och andades stötvis medan han krampaktigt höll i min arm. Sedan lugnade han sig något och när vi klev av var han rätt nöjd. Men han ville inte åka den igen.
Därefter avverkade han kärlekstunneln med sarisen och nyckelpigan med mamman, blå tåget och clowntrumman med mig. Cirkuskarusellen åkte vi tillsammans alla fyra. Vi hann även se en föreställning om Karibiens pirater, innan vi brände igenom lustiga huset ett antal gånger i olika konstellationer.
När dagen avslutades var de tre föräldrar utmattade och barnet, som absolut ville åka lustiga huset en gång till, mycket mycket argt.
Idag ska femåringen och alla hans föräldrar gå till Gröna Lund. Tillsammans med ett förmodat stort antal Friskis och svettismedlemmar som alla kommer in en smula billigare.
Idag hade jag betygssamtal med min förra mattelärare. Jag hade klarat de tre proven bra och det verkade luta åt att jag skulle få högsta betyg. Och så frågar hon något med anledning av ett fel jag gjort. “Kan du försöka förklara hur du tänkte när du räknade det här 2X^2+6<6X+…” Hela jag var helt tom, förstod inte problemet, inte vad hon ville att jag skulle svara eller hur jag skulle räkna. Samtalet var på telefon eftersom läraren sitter i Umeå och jag var typ tyst i 50-sekundersintervaller. Till slut och med stort fiskande efter ledtrådar lyckades jag klämma ur mig något någorlunda vettigt. Men när samtalet var slut var jag snuvad på MVG:t. Vilket i och för sig är en oerhört korrekt bedömning, jag borde nog inte ens fått VG, så jag blev nöjd ändå.
På dörrmattan hemma låg ett brev fån högskoleprovet och det räddade min dag. Jag hade tidiigare räknat ut vad jag hade för poäng och så visade det sig att jag hade en ytterligare ett poäng. Det var skönt för jag var orolig att jag hade räknat fel åt andra hållet.
Det var en oerhört angenäm upplevelse. Bra musik och stämning och trevlig ljussättning. Att en vilt främmande människa kom fram och sa att jag hade snyggast kläder på stället gjorde det inte mindre angenämt. Däremot är jag förbluffad över den medeltida logistiken. Klämmer man in några tusen personer i en byggnad så måste det väl finnas någon plan för hur de ska komma därifrån? Mer än att ha en medelålders rockers i Hulk Hoganskägg som skriker på folk.
Medan jag satt och schemalade för fulla muggar igår kom chefen fram och klappade mig på axeln och sa “Jonas, ha en otrevlig helg!”. Jag hörde hur han bet sig i tungan när han kom på att vi inte har den typen av relation med varandra, men jag låtsades inte märka den nyansen utan svarade bara att eftersom jag skull hämta sjukt barn och dessutom göra två prov så jag skulle nog minsann ha en otrevlig helg.
Chefen lommade därifrån och jag schemalade de sista medarbetarna och for iväg till det sjuka barnet. Nog var han sjuk, men på ganska gott humör. Vi köpte ett magiskt ägg på vägen hem.
Kvällen var hyfsat lugn, sjuklingen låg mest i soffan tills vi nattade honom. Sent somnade han och tidigt vaknade han. Mittemellan vaknade han också och hade feber.
Sömndrucken som tusan och med pastasallad som sarisen gjort begav jag mig iväg till Brännkyrka gymnasium. Tillsammans med några hundra andra sömndruckna gjorde jag högskoleprovet. Trots dåligt självförtroende höll jag ut hela dagen. När jag kom hem bjöd sarisen och den febrigt leende ungen på hembakt. Med kall mjölk och kanelbullar försökte jag dämpa känslan av att provet gick åt helvete. När jag senare rättade provet visade det sig till min förvåning att jag fick 103 av 122 möjliga. Inte fan vet jag hur det gick till och förmodligen har jag räknat fel. När jag dubbelkollade mot facit visade det sig att jag sett snett. Istället för 103 rätta hade jag 105. Eftersom resultatets värde på något matematiskt sätt beräknas i förhållande till alla andras resultat kan man ju ge sig fan på att alla andra har 106 poäng. Men det får jag inte veta förrän om en månad.
När jag sedan kollade mejlen visade det sig att jag kunde skjuta upp nästa prov, matteprovet till påskafton. Så det blir nog ingen otrevlig helg i alla fall.
