muttrar och fördömer

Idag hade vi bestämt oss för att ha städkväll. För att värma upp så gick jag efter jobbet för att återlämna en dator som jag försökt göra brukbar, samt för att undervisa datorägaren i grundläggande datoranvändning. Sarisen passade på att fika.

Väl hemma tömde jag diskmaskinen medan jag försökte fundera på vilken av de Johnny Cashskivor jag har i iTunes som är tidigast. När maskinen var tömd och påfylld gav jag mig in i tvättvikningsvärlden samtidigt som jag letade efter klädbutiker på nätet. När jag hittat en butik som jag tror skulle falla sarisen i smaken ringde hon på dörren. I näven hade hon en bukett tulpaner som överräcktes till mig.

Efter tjugofem minuter hade hon både hunnit byta från business till mys och loggat om mobiltelefonen. Medan jag färdigvek passade sarisen på att kolla igenom bloggvärlden. Klart för städ! Men först en kram. En kvart senare hade vi kramats lite på soffan medan Johnny sjöng Rose of my heart och jag masserade sarisens hårbotten.

För att undvika sömnen hoppade vi upp ur soffan och började plocka lite tafatt var och en för sig. Jag lyckades hitta en sladd som jag inte begrep mig på men som jag trodde hörde till nya datorn. Ett samtal till supporten kunde lösa det problemet. Medan jag ändå hade dem på tråden passade jag på att hitta på en massa andra frågor som kan tänkas vara intressanta. Det var de inte, åtminstone tyckte inte supporten att de hade med honom att göra. När jag nervöst inventerade hjärnan efter möjliga frågor för att slippa lägga på kom jag på att det trådlösa tangentbordet ibland inte fungerar helt felfritt. Hur lång räckvidd har det egentligen? Supportkillen svarade att hans tangenbord - av samma typ - klarade fyra meter. Det visste han därför att det var så långt han kom från datorn. Sen slog han i väggen. Jag tvekade lite efter det svaret och frågade om det inte fanns några tekniska specifikationer. Bang on target! Uppenbarligen rätt fråga för det dröjde närmare fem minuter innan han kom tillbaka. Fem härliga minuter. Vid återkomsten berättade han att “det var lite olika”. Musfunktionen på tangentbordet funkade på fyra meters håll medan han bara kunde använda tangenterna om han var närmare än tre meter från datorn. Trots att jag var påstridig ville han inte leta reda på några mer specificerade specifikationer än så. En otroligt desperat fråga senare så insåg jag att supportkillens tveksamma skratt betydde att jag inte fick ställa fler frågor.

När jag lagt på visade det sig att sarisen inte orkade städa mer utan hon låg och somnade framför rapport/aktuellt. Jag var inte påstridig.

Vi kom överens om att det förmodligen funkar bra att städa någon annan dag. Och första juli kan man ju skaffa sig en sån där hushållsnära tjänsteman!

Jag har sovit lite dåligt de senaste nätterna. Legat och vridit mig nån timme och när jag väl slocknat har jag vaknat till eller bara inte kommit in i den där riktigt goa sömnen. Inatt hade jag enligt sarisen satt mig upp i sängen och plågat kvidit “Landstinget! Åh, jag måste byta jobb!”.

Jag har inte riktigt klurat ut vad det betyder.

Jag skulle beställa den uppgradering till MS Vista som jag har rätt till enligt kartongen på min nya dator. När jag fyllt i alla mina uppgifter fick jag det här felmeddelandet. Det är skönt att veta vad man har att vänta.

Andra bloggar om: Vista, Microsoft, Microsoft Vista, Internet Explorer

Det var inte kul att höra Lars Danielsson bli utfrågad igår på Aktuellt (eller om det var Rapport, jag har glömt bort vad som är skillnaden) med anledning av SVDs senaste artiklar. Börjar det inte bli dags att lämna det här nu? Killen har fått rejält med smisk på fingrarna för det som han eventuellt gjorde eller inte gjorde den där dagen för drygt två år sedan. Han sitter inte kvar på sin post och hans parti har blivit bortröstat från regeringsmakten. Han blev mobbad eller inte mobbad av sin nya chef, Carl Bildt, och han fick jobba några månader på sitt gamla jobb utan att få vare sig lön eller arbetsuppgifter och dessutom med någon form av uppsägningshot hängande över sig.

Det är verkligen inte bra att regeringen inte skötte sitt jobb bra när tsunamin inträffade, men det var fan inte många människor - utöver den där italienska kriskillen - som fattade vidden av katastrofen den första tiden. När jag hörde Danielsson tala i Aktuellt (Rapport?) lät det som om han var på gränsen till att bryta ihop. Låt honom vara ifred nu, han har fått sitt.

Andra bloggar om: Lars Danielsson, Tsunami, Tsunamiaffären

För att undvika kraftig depression, arbetslöshet, fattigdom och skilsmässa har jag bestämt mig för att läsa in den matten som jag aldrig fick chansen att läsa under gymnasiet. Jag lästa mediaprogrammet och uppenbarligen utgick man från att målgruppen inte hade behov av något annat än grundläggande matematik när de kom ut i arbetslivet. Måhända med rätta, jag menar hur mycket linjär algebra behöver egentligen programledarna på ZTV fundera över? Jag hade i och för sig inga planer på progamlederi ens vid den tiden, men var inte heller särdeles förtjust i räkning så jag protesterade inte.
Nåväl, eftersom framtiden inte blev den jag då trodde så sitter jag där jag sitter. För att åtminstone ha en möjlighet att sätta mig någon annanstans loggade jag in på Stockholms stads förträffliga sida för vuxenstudier. Jag har tidigare försökt ge mig in i ett sånt där komvuxrace men avskräckts av otillgängligheten. Väck är den, nu räckte det med att skapa ett konto, hitta sin kurs, ansöka och ladda upp mina inskannade betyg och sen är det klart. Det var så enkelt så jag kände mig nödgad att ringa och fråga om jag verkligen fattat rätt. Fantastiskt!

Det måste ju finnas ett antal människor som verkligen heter saker som Johnny Adelaide eller Clarence Thomas. Hur gör de när de skickar mejl?

Andra bloggar om: spam

Jag och sarisen spenderade en timme i köpkvarteren på Krukmakargatan 24-26 där Nitty Gritty, Carhartt, Fred Perry och APC hade slutspurt på rean. 70% är inte kattskit och vi brände inte alls så mycket pengar som man kunde tro när vi knallade hem med tre stora kassar! Jag kunde lägga vantarna på fin kofta med matchande halsduk, men var inte tillräckligt liten för fin kavaj med matchande keps.
När vi kom hem föll vi ihop på sängen och sov middag i typ två timmar. Sen drog jag iväg och fikade med världens bäste p.

Dagens feelgoodkänsla höll i sig när sarisen blängde på förintelsetemakväll på teven medan jag rände i tvättstugan och försökte få en dator att fungera (någon annans för en gångs skull).

Sitter på Kaffebar och fikar och bläddrar i DN. På seriesidan sitter Rocky i fönstret på Kaffebar och fikar. När jag höjer blicken från tidningen ser jag Martin Kellerman i samma fönster som Rocky sitter i i tidningen.

Andra bloggar om: Martin Kellerman, Rocky, Kaffebar

I torsdags kom jag tillbaka till jobbet efter jul- och sjukledigheter. Jag inledde med att flytta mina pinaler till en annan av företagets kåkar. Redan då tyckte jag att det var lite kyligt i lokalerna, fingrarna funkade inte riktigt på tangentbordet och fötterna var sådär kalla så att de kändes blöta. Sen blev det kallt. I går när jag kom så var det inte över femton grader i lokalerna och trots att stoppade in ett elelement (kul ord!) mellan mig och skrivbordet så kunde jag inte bli varm. Till slut var jag tvungen att bomma igen dörren och sätta en lapp på utsidan som informerar om att jag finns där inne “kom gärna in, men öppna inte dörren för då svinner värmen”. Det gjorde att kylan försvann i rummet, men i resten av lokalerna var det lika kallt.

Så nu tänkte jag installera en kaffebryggare på rummet. Är det inte bättre imorgon så knallar jag i väg och köper en potta på Uriform.

I min ständiga strävan efter att bli  mobbad har jag idag plockat ut min
iCAP från posten! En iCAP är en mössa med insydda iPodlurar. Precis just så töntigt som det låter, och dessutom så trång så att jag efter mindre än en minuts lyssnande på Barry White har huvudvärk fortfarande tio minuter senare. För den som är sugen så finns det en bild här!

Andra bloggar om: mobbning, iCAP

Det är alltid roligt att se Carl-Ingemar Perstad fylleköra i Trafikmagasinet. Ännu roligare är dock hans tappra försök klämma i sig all sprit.

Andra bloggar om: Carl-Ingemar Perstad, Trafikmagasinet, rattfull, alkohol, sprit

Jag har reagerat på det tidigare, men uppenbarligen inte tillräckligt mycket för att ställa frågan öppet:

Vad hände med Linus Brohult?
Under ett gäng år så var han en synnerligen synlig och aktiv miljöaktivist som om jag inte missminner mig fick krypa in i finkan för sitt engagemang. Nåt med Dennispaketet och vägsabotage och Socialekologisk aktion. Sen var det tyst ett tag. Plötsligt dök han upp som … chefredaktör för tidningen Mobil!

Det är väl inget större fel med vare sig det ena eller det andra; ett samhälle behöver nog både människor som engagerar sig i utomparlamentariska rörelser, som använder civil olydnad och mer eller mindre lagliga metoder för att försvåra genomförande av möjligt idiotiska projekt och för att få vanliga medborgare att tänka till och chefredaktörer för tidningar som ger oss de viktigaste nyheterna från mobilbranschen, för både affärer och nöje och som dessutom serverar såväl tester av de senaste mobiltelefonerna och handdatorerna som recensioner av programmen till desamma.

Men i ett så stort land som Sverige ändå är borde det väl inte stackars Linus behöva personligen ta på sig bägge dessa tunga roller?

Andra bloggar om: Linus Brohult

En läkare jag och sarisen träffade idag hade ingen kortläsarmaskin utan ville ha kontant betalning. Efter ett visst rotande i fickorna fick jag fram en del pengar, men inte tillräckligt. Sarisen hade inga pengar alls, bara rikskuponger. Det visade sig att riksisar gick alldeles utmärkt hos den här läkaren, för han hade en son i restaurangbranchen. Så vi pyntade doktorn med kuponger.

Jag var relativt sval efter att ha läst de första rapporterna om iPhone men under kvällen har jag sett Steve Jobs presentation vid invigningen av Macworld. När min iPod till slut bestämmer sig för att dö så kommer jag med stor sannolikhet vilja ha en sån där manick. Även om jobbet tycker att jag ska använda deras telefon. Jag hoppas bara då på att gigabyten har blivit lite fler då, 8 gigabyte är lite i minsta laget. Men allt annat verkar himla gulligt. Däremot stör jag mig på hur Jobs alltid höjer självklarheter till skyarna; typ att man kan klicka på en bild och lägga den som wallpaper, eller att man synkar telefonens kontaktlista med den i datorn. Foka på det som är bra och nytt så utgår nog publiken från att de grundläggande funktionerna finns där. Dessutom kommer jag inte vara helförtjust i att knytas ännu mer till iTunes.

Andra bloggar om: iPhone, Steve Jobs, iTunes

Fan, man är borta från bloggen några dagar och sen har man fått sexton trackbacks från spammande porrfirmor. Hursomhelst verkar jag inte vara på något blogghumör för tillfället.

Efter en ovanligt stillsam (men inte på något mysigt sätt) nyårsdag var jag lite sugen på att komma till jobbet idag. På morgonen hade jag en läkartid för att kolla den brutna armen. Den gör fortfarande rätt ont och när läkaren skulle undersöka den så knäade jag av smärta. Han sjukskrev mig i två veckor till och muttrade och fördömde de två tidigare läkarna jag träffat. Han sa också åt mig att röntga armen på nytt.

Röntgenavdelningen ligger i Liljeholmen. Eftersom jag glömt busskortet hemma fick jag knalla hem och hämta det eftersom jag tänkte åka till jobbet och lämna sjukintyget när jag röntgat armen. Lätt nedslagen gick jag hemmåt; det är inte så jäkla kul att gå omkring och ha ont hela dagen och efter tre veckor i hemmet så ville jag verkligen sätta igång och jobba, även om  jag lite smått insett att det kanske inte är lönt innan jag har lite mindre ont.
På väg hemmåt fick jag ett sms från firman som jag lämnade in datorn till: “(Hem-PC Inlämning) Vi vill meddela att er dator nu är tillbaka och kan hämtas. Vi frågor om öppettider v.g. kontakta er support. Mvh Powermill/Nicator”.  Förrutom att jag irriterade mig på själva texten så var det ju rätt glädjande nyheter. Eftersom jag inte ville vänta två timmar i telefonkö på supporten så kollade jag efter anteckningen med öppettider som jag skrev när jag lämnade in burken. Efter ett samtal till svärfar, den enda bilburna människa jag känner, for jag iväg till jobbet och lämnade intyget. Svärfar mötte upp och han och jag käkade lunch med sarisen och vår kompiskollega S. Lunchen var trevlig men maten var så pass äcklig att jag inte ens iddes äta mig mätt. Och inget kaffe fanns att få. Nåja, vi drog vidare för att hämta datorn, bara för att finna att tiderna inte alls var de samma som stod i mina anteckningar. Antingen har jag skrivit fel tider, vilket jag tvivlar på, eller så har de ändrat öppettider. Sur som ett bi fick jag skjuts hem. Iväg och röntga. På väg hem tänkte jag sätta mig på Pixel Palace och ta en kopp kaffe. Stängt. Så nu sitter jag hemma i mörkret; småhungrig, kaffesugen och deppig.

Eftersom min dator inte varit uppkopplad på ett tag - nu har vi tillfälligt kopplat upp den meddelst jättelång sladd - har jag inte kunnat/orkat kolla min google reader. När jag igår, efter kanske två veckors frånvaro, kollade den så fick jag lite ångest över allt som var oläst. I de flesta fall stod det typ 17 eller 33 olästa bloggar per blogg (vad fan kallas ett inlägg på en blogg (man kan ju inte kalla båda för samma sak!)?), men på kära gamla superkryp fanns den härligt exakta siffran 100+. Starkt jobbat.

Jag upptäckte just - med hjälp av Aggeman - att om man skriver “muttrar och” i adressfältet i Firefox så kommer man direkt till den här bloggen. Funkar förövrigt på liknande sätt med en massa andra ord.