muttrar och fördömer

Syrrans unge var här för några dagar sen och släpade med sin xbox och ett spel. Det blev inget spelande för ungarna, men när de lagt sig så satte jag igång kärnkraftsverket för att kolla vad det var för något. Det visade sig att spelet var ett legostarwarsspel
Alltså, när jag var tio så skulle kombinationen tevespel + star wars + lego vara den bästa. Nu var den kanske inte bättre än typ rostabröd + honung + chevré eller höst + stearinljus + kofta men ändå tillräckligt bra för att helt rubba min nattsömn. Två nätter i rad har jag suttit upp till halv fyra och skjutit sönder plastgubbar. Nuförtiden är visst handkontrollen (hette det inte joypads förr?) trådlös, men nästan på en gång intog jag den där ställningen som jag hade för tjugo år sen; så långt bort från teven att ögonen inte tåras på flera timmar och lätt framåtböjd för att sladden inte räcker hela vägen.

Nu är jag ganska stel. Och lite sur över att vi måste lämna tillbaka.

Andra bloggar om: xbox, lego, Star Wars, Lego Star Wars II: The Original Trilogy, nostalgi

Hitta.se har nån slags kampanj om att man kan lägga upp bild och annat bland ens telefonnummer. Säkert mycket användbart för den som tycker sånt är användbart. För att illustrera det hela har de tagit en bild på Lovisa och hennes jycke Mini. Men borde de inte ha låtit Mini springa av sig innan?

Andra bloggar om: hitta.se, snopp, reklam

Trots den knappa sömnen under natten for vi iväg till sarisens föräldrar på julaftons förmiddag.

Vid julbordet fanns såväl vegetariska som ovegetariska korvar och k*ttbullar och lådor av alla de slag. Ost fanns och senap fanns i tre olika sorter och drycker i massor. Skinkan hamnade bredvid mig varpå jag kände mig nödgad att provsmaka. Det var den godaste julskinka jag ätit på tio år.

Trinda och nöjda såg vi på Kalle medan modern i huset - helt enligt god svensk tradition - pysslade om köket. När Kalle och hans vänner önskat oss alla en god jul gick husets fader iväg för att köpa tidningen. Tråkigt för honom, för just då kom …

… tomten med flera stora kassar från Willy:s och Inwarehouse och andra tomteverkstäder.

Klappar delades ut och jag fick bland annat ett par tofflor av tomtemor …

… helt i enlighet med seriesidan i morgonens DN.

Barnet fick tröjor och böcker och pennor och brandstationslego …

… och ett playmobilpiratskepp …

… och allra sist öppnade han med stor förtjusning det största paketet som visade sig innehålla en stor bilbana med riktig antigravitation.

Sarisens bror N, barnet och jag satte oss genast att montera ihop banan.

Det var svårare än vad man kunde tro, trots att det var många bilder i manualen.

Efter en dryg timme skickades barnet iväg att spela julklappsdinosauriespelet med kvinnorna och gamle svärfar …

… medan familjens unga män fortsatte byggandet. Efter närmare tre timmars byggande och en lutfisk- och grötpaus kallades svärfar upp för att lösa ett avgörande problem.

Problemet löstes - någon av oss hade kopplat ihop två honor med varandra - och några minuter senare fick barnet som utlova premiärköra. (Vad han inte visste - och aldrig kommer få veta - var att sarisens bror och jag körde ett allra första race.)

Med tindrande ögon och märkliga spasmer i kroppen körde han först försiktigt och sedan gasen i botten.

I första kurvan flög båda bilarna all världens väg och efter 10 minuters åkande var båda bilarna i akut behov av reservdelar.

Sen var det dags att barnet, sarisen och mig att åka hem med mer konventionella fordon. Bilbanan står kvar tills vi hittat en strategi för att rymma den i barnets rum. På tunnelbanan hem var vi alla tre eniga om att julen varit välsignad.

… må ni alla ha en välsignad jul!

Pojken var lite spänd inför idag och kunde inte somna. Efter ett antal smågräl och ett lite större bråk slumrade han in klockan fyra på morgonen. Då somnade jag in. Klockan åtta ringde klockan och den lille tipptappade in till oss och drog med oss till granen. Där låg två små paket och väntade. En klocka och en Playmobil Biological Hazard.

Mitt under förra veckans julfest fick överstechefen sparken, vilket kraftigt bidrog till att stämningen höll sig på låg nivå. Några blev uppriktigt ledsna och några av dessa grät öppet. De som inte direkt sörjde chefens avgång tyckte iallafall att det var nedrigt av chefens chefer att göra det på det viset och just då. De som inte kände så funderade på vad ett överstechefsbyte kan innebära för just deras arbete. Köttätarnas enormt små portioner och avsaknaden av såväl vegetarisk mat som snacks gjorde sitt till för att ytterligar förbättra stämningen. Åtminstonde en person försvann mycket tidigt från festen för att gå hem och äta. Underhållningen bestod mest utav ett antal snubbar som imiterade scener ur Sällskapsresan, ett drag som kanske inte riktigt funkade.

Jag lyckades toppa allt detta genom att vid halv elvatiden halka på dansgolvet mitt under Boten Anna. När golvet närmade sig tog jag emot mig med båda armarna och hakan. Givetvis höll jag masken, hoppade upp och fortsatte dansa. Jag lyckades ignorera att armarna kändes väldigt tunga och stumma. Efter några minuters krampaktigt stuffande kände jag att det droppade blod från hakan. När jag kollade i spegeln visade det sig att man genom ett ganska djupt jack kunde se rakt in i mig. Det blödde ymnigt.

Sarisen stod och nätverkade med en av koncernens allra högsta chefer så jag försökte lite diskret påkalla hennes uppmärksamhet. Då det inte fungerade var jag tvungen att gå fram till henne och samtidigt presentera mig för hennes samtalspartner. Mina armar gjorde vid det här laget jädrigt ont så det blev inget handskakning. Jag funderade på om jag skulle ge en sån där kamratlig nick som ser så schysst ut när män gör mot varandra men insåg att risken var överhängande att jag skulle skvätta ned honom med blodet som fortfarande droppade från hakan. Något som med viss sannolikhet skulle sänka mitt varumärke ytterligare och jag skulle då förmodligen även dra sarisen med mig i fallet. Det blev ett enkelt “hej” och nån kommentar från chefstypen att “näe, det där behöver du inte sy, det blir ett ärr och då ser du lite mer manlig ut”. Att se manlig ut är för övrigt något som jag alltid strävar efter och kampen för min egen manlighet genomsyrar alla mina gärningar. Jag brukar säga att det finns ingen anledning att utföra någonting om det inte samtidigt innebär att jag ser lite mer manlig ut.

Nåväl. Jag torkade av blodet och vi for hem. Sarisen var sur som ett bi, vilket är hennes sätt att hantera stress. Dagen efter ringde jag till vårdcentralen och blev hänvisad till Skärholmens närakut där de röntgade armen och konstaterade att inget var brutet. Jag fick en liten utskällning för att jag inte åkt in och sytt hakan, men sjuksköterskan var nöjd med den akuta omplåstring som min kompis C gjort kvällen innan. Jag blev omomplåstrad och fick båda armarna lindade och drog iväg till jobbet där spott och spe och allmänt hånande väntade.

I tisdags, fem dagar efter mitt dansanta fall hade hakan och högerarmen läkt fint, men vänsterarmen gjorde fortfarande lika ont. Jag ringde återigen till vårdcentralen för att boka tid och fick veta att “om du ringer på torsdag klockan åtta så kanske du kan få en akuttid, men jag kan inte lova något”. På torsdag (dagen efter jag släpat hem två julgranar och nån timme innan jag skulle släpa iväg en av julgranarna till Solna samt bära dator till supporten) ringde jag för att beställa en tid. Hon som svarade påstod att “jamen sånt där tar en stund att läka ut”, varpå jag pressade fram ett hulkande “jag kan inte sova på nätterna och jag kan inte jobba på dagarna för det gör så ont och inga värktabletter funkar”. Mycket motvilligt och med en grym trötthet i rösten meddelade hon att jag kunde komma in klockan två. I tonfallet fanns ett mycket klart “vilket innebär att våra akuttider är slut nu och andra patienter kommer inte få någon tid, och dom är säkert skadade på riktigt din jävla hypokondriker!”.

Sen bar det iväg med gran och dator och därefter några timmars jobb. Vid halv två for jag för att träffa den doktorn som jag förmodligen var för frisk för att störa. När jag sprungit fram och tillbaka mellan vårdcentralen i Gröndal och röntgenavdelningen i Liljeholmen stod det klart att jag hade en fraktur på armbågen och kom därifrån med ett sjukintyg för resten av året och ett recept på femtio Citodon. Jag ordinerades att absolut inte anstränga armen, så det var en jäkla tur att jag hann fixa alla tunga saker innan.

Fortfarande fungerar inte internet på min gamla dator och min nya är nu på väg till Linköping och eftersom vänsterhanden inte gärna vill trycka på knapparna på något tangentbord - inte ens det som är kopplat till sarisens Mac - så kommer mitt bloggande gå på sparlåga ytterligare någon vecka.

Andra bloggar om: Boten Anna, smärta, sjukvård, vårdcentral, fraktur

Eftersom min nya dator funkar bra på alla vis förutom i kommunikationen med skärmen och min gamla dator funkar bra på alla vis förutom i kommunikationen med det trådlösa nätverket och jag funkar bra på alla vis förutom att jag under den legendariska personalfesten slog mig sönder och samman så ligger mitt bloggande lite på is just nu.

Under dagens konferens tyckte jag att lokan var lite väl stark. När kaffet serverades var det nästan smaklöst. Liksom lunchen. Till eftermiddagskaffet insåg jag att det var halsont och att jag börjat bli sådär slemmig i halsen som man är om man är förkyld. Sån tur att jag inte kan vara det eftersom jag redan varit det typ fyra gånger på en månad. När jag gick hem insåg jag att det är dags för den femte.

Surt.

Nu har jag lyckats dra igång det trådlösa nätverket. På min gamla dator var det hyggligt enkelt att få det att funka medan den nya krävde hela gårdagskvällen och ikväll ytterligare två timmars kötid till Nicators support. På Saras Mac Mini tog det exakt två sekunder, det var bara att klicka igång airport och välja rätt nätverk. Hursomhelst är det ajöss med nekoppling så fort någon ringer bara för att sladdarna inte når rätt telefonjack. Det är även ajöss med sladdar. (Tills vi kopplat ihop nya högtalarpaketet med flera kilometer sladd).
Nicator har för övrigt en underbar feature. I det typ fyra minuter långa förfarandet innan man ens kommer in och ställer sig i kön blir man ombedd att svara på några frågor efter samtalets slut; “lägg därför inte på luren”. Oftast är jag så arg när samtalet är slut så jag slänger på luren i vredesmod (egentligen trycker jag väldigt hårt på läggapåknappen), men ibland kommer jag på att vänta. Aldrig någonsin har det hänt något när jag väntar kvar. Det är bara tyst i någon minut och så känner jag mig fånig och blir ännu argare på Nicator.

Dagens långa telefonköande innebar att jag var tvungen att bevittna min första nobelmiddag - varje teveproducentes mardröm - vilket inkluderade såväl Magdalena Ribbings etikettexpertis (och hennes märkliga uttal på en hel massa ord (det heter säjja inte sääga)) som en glamourprinsessas beklagande över mösstvång och fotoförbud. Mycket spännande antitillställning faktiskt - “oj, är det riktigt okej att ta på sig läppstift vid matbordet?”.
Nu sova.

Andra bloggar om: Karolina Lassbo, Nicator, Magdalena Ribbing, Mac Mini, nobelfesten, telefonkö

Först efter att jag bråkat med supporten under helgen läste jag informationen i den tryckta manualen som medföljer nya datorn:

Informationen i den här handboken kan ändras utan föregående meddelande.

Mmm. Jag skulle vilja se när ams-personalen från Nicator sliter upp dörren, ramlar in i lägenheten och river ut några sidor ur manualen. Efter den här helgens åsiktsutbyte via telefon och mejl sitter de nog och fnular på någon dylik jävelskap.

Andra bloggar om: Nicator

Den lysande ams-personalen på Nicator kunde inte hjälpa mig med att presentera datorn och skärmen för varandra. Sent som attan igårkväll kopplade jag in min andra skärm och lyckades få bild. Jag beslöt för att omformatera datorn. Nån timme senare funkade allt jättefint även på den nya skärmen. När grafikkortet skulle konfigureras dog plötsligt allt och skärmen visade sex horisontella ränder mot en härligt blå bakgrund. Jag försökte gå in i felsäkert läge, vilket funkade bra, men ur jag än bar mig åt fanns linjerna kvar när jag startade upp burken normalt.

Bedrövad gick jag och la mig.

I morse efter frukost ringde jag supporten igen. Det var mindre än tre personer före mig i kö så jag kom fram på mindre än tjugo minuter. När jag skulle starta i felsäkert läge igen fick jag återigen ingen kontakt mellan skärm och dator. Supportkillen sa något hurtig om att det bara är att försöka tills det funkar och avslutade samtalet. Återigen kopplade jag in den lilla skärmen och det funkade. Mycket irriterad bestämde jag mig för att ringa supporten igen och kräva att det fixar skiten nu. Efter 40 minuter i telefonkö har jag avancerat från tolfte till sjunde plats och all kraft rinner ur mig i takt med pausmusiken. Jag vet att när jag kommer fram kommer jag inte ha någon energi att bråka.

Andra bloggar om: Nicator, support

Den stora fina datorn och den storstora fina skärmen som kom igår funkar finfint. Förutom att datorn inte lyckas tala om för skärmen vad som ska visas upp. Istället lyser “gå till atp” och så slocknar allt. Efter sammanlagt en timmes snack med tre nissar från supporten fick jag det glädjande beskedet att problemet är känt. “Vi har folk som kollar på det och vi informerar när vi hittat en lösning.” “Kommer ni kontakta mig?” “Ehh…?” “Alltså, kommer ni ringa eller eposta när ni har hittat lösningen?” “Ehh… jag vet inte riktigt hur vi kommer att informera, men…” “Ja, jag får väl kolla på er hemsida tills ni hitta en lösning.” “Ehh… ja.”

Det roligaste var att den första jag talade med sade att det hade exakt samma skärmar och exakt samma datorer på kontoret medan den andra sa att de skickar frågan till de som kan återskapa problemet “för vi har ju varken sådana skärmar eller datorer här”.

Idag fick jag hem den nya datorn, en Scaleo E med en najsig 27-tumsskärm. Efter typ två timmars bökande har jag inte lyckats få skiten att fungera. Surt. Nu sova.

Det sägs ju vara omöjligt att vara helt objektiv när man jobbar som journalist. DN tydliggör detta i sin rapportering från Litvinenkofallet.

Träffade en granne på bussen till jobbet. Han inledde samtalet med att säga “jahaa, snart är det jul…”.

Fan! Varför gjorde han så? Han sabbade ju möjligheten att låtsaskonversera efter att den fruars och barns och egen hälsa är genomgången. Mycket riktigt blev det ju besvärat tyst efter Trekanten.

Eftersom jag inte lyckades länka dessa brallor på bines blogg länkar jag här istället. Här kan du även förkovra dig i varför han har en rand överhuvudtaget.

Från: Xxxxxxx Jonas
Skickat: den 5 december 2006 10:05
Till: Xxxxxxx Sara
Ämne: Ipod
Hej! Vill du att jag ska be Annika köpa en Ipod åt dig? Så här skiljer sig priserna åt i amerikanska och svenska Apple Store.
Fundera och hör av dig.
Puss!
Jonas
Ipod 80 GB Svart, vit
Sverige 3695 kr
USA 2412 kr
——————————
Skillnad 1283 kr

30 GB Svart, vit
Sverige 2795 kr
USA 1721 kr
——————————
Skillnad 1074 kr
Ipod Nano 8 GB Svart, röd
Sverige 2495 kr
USA 1721 kr
——————————
Skillnad 774 kr

4 GB Aluminium, grön, blå, rosa, röd
Sverige 1995 kr
USA 1375 kr
——————————
Skillnad 620 kr

2 GB Aluminium
Sverige 1495 kr
USA 1029 kr
——————————
Skillnad 466 kr

Ipod Shuffle 1 GB
Sverige 795 kr
USA 546 kr
——————————
Skillnad 249 kr
________________________
Jonas Xxxxxxx
Gruppchef
XXXXXXXX
Box XXX
XXX XX Stockholm
Besöksadress:
Xxxxxxxxxx XX
Telefon: 08 – XXXX XX XX
Mobiltelefon: 07X XXX XX XX
jonas.Xxxxxx@xx.se
xx.se
________________________________________
Från: Xxxxxxx Sara
Skickat: den 5 december 2006 10:22
Till: Xxxxxxx Jonas
Ämne: SV: Ipod
Har som vanligt inte en minut över. kan du kolla priserna och så ringer jag dig?
Puss
Vänliga hälsningar
Sara
_________________________
Sara Xxxxxxx
Produkt- och effektledare
XX Xxxxxxxxx
XXX XX Stockholm
Besöksadress: Xxxxxxxx XXX
Telefon: 08-XXX XX XX
sara.xxxxxxx@xx.se
xx.se

________________________________________
Från: Xxxxxxx Jonas Skickat: den 5 december 2006 10:33
Till: Xxxxxxx Sara
Ämne: SV: Ipod
Men priserna står ju i mejlet?
________________________
Jonas Xxxxxxx
Gruppchef
XXXXXXXX
Box XXX
XXX XX Stockholm
Besöksadress:
Xxxxxxxxxx XX
Telefon: 08 – XXXX XX XX
Mobiltelefon: 07X XXX XX XX
jonas.Xxxxxx@xx.se
xx.se

________________________________________

Från: Xxxxxxx Sara
Skickat: den 5 december 2006 10:35
Till: Xxxxxxx Jonas
Ämne: SV: Ipod
Sorry. Ser nu.
Vänliga hälsningar Sara
_________________________

Sara Xxxxxxx
Produkt- och effektledare
XX Xxxxxxxxx
XXX XX Stockholm
Besöksadress: Xxxxxxxx XXX
Telefon: 08-XXX XX XX
sara.xxxxxxx@xx.se
xx.se

Sarisens förkylning hittade en ny värdkropp igår och idag är jag hemma, på ledig dag, och sjuk. Av någon märklig anledning blir jag alltid jättejättehungrig när jag är förkyld så till frukost - vid typ halv ett, när hungern vann över latheten - käkade jag två stora ägg, två tallrikar risgrynsgröt och två tjocka skivor Utölimpa med senap och ost på. Till det drack jag fyra glas apelsinjuice och två rejäla koppar te. Efteråt var jag fortfarande hungrig, men latmasken i mig tog överhanden och jag hamnade framför datorn.

Efter några timmar av snorande, nysande och en upproriskt kurrande mage tog jag mig ner till Gröndals city. Målet var att hämta ut ett paket och hitta något att äta. Paktet hämtades och innehöll

en Chewbacca som spelar ett parti dejarik

och en Luke som håller på att tinar upp efter en lång natt i norska fjällen.

Matbiten var det värre med. Jag gick till Gröndals café och beställde en broccolisoppa. Jag fick bottenskrapet i stora grytan som dessutom värmdes upp i micron (mikron?). Medan soppan micrades (mikrades?) försökte cafékillen dra mitt kort, utan att lyckas. Efter ett tag tipsade jag om att man kunde slå in kortnumret. Det hade han ingen aning om och sa att det fick jag göra. Eftersom jag aldrig nånsin sysselsatt mig med den typen av aktiviteter erbjöd jag mig istället att gå och hämta pengar på bankomaten.

Väl vid bankomaten stoppade jag in kortet varpå den blev helt svart i några sekunder och sen skrek BANKOMATEN ÄR STÄNGD. Eftersom mitt kort var på insidan började jag desperat slå på knapparna. Den blinkade till några gånger och efter en minut öppnade den igen. Men den kräkte inte fram mitt kort. Då kom en tant förbi och skulle stoppa in sitt kort. Jag talade om vad som hänt och hon svarade “vilken tur att det inte var mitt!”. När jag inte höll med mumlade hon något och försvann in på Konsum. Så jag ringde banken som lovade att skicka ett nytt inom fyra bankdagar. Koden skulle komma efter ytterligare fyra bankdagar. Tillbaka till cafét och försöka krita soppan. Killen såg lite grann ut som om jag hittade på en rövarhistoria för att få gratissoppa. Men han skrev upp mitt namn på en lapp i allafall och jag fick min soppa.
Från småpengskrukan fiskade jag upp sju guldpengar och gick ned och betalade. Mycket högtidligt tog han lappen med mitt namn och rev i fyra delar.

Whaddayanaw, söndag igen. Jag har verkligen inte varit på blogghumör på ett tag. Vet inte varför. Jag har även sovit dåligt och haft tråkigt på jobbet. Kanske hänger ihop. Kanske inte.

Nu är jag hursomhelst fastlåst bakom skrivbordet på jobbet mellan tolv och kvartövernio. Ingen vet varför, ingen vet vad jag ska göra, ingen verkar förvänta sig något. Men här ska jag vara. Filade lite på några excellistor, planerade några möten, la lite patiens, ska göra ett schema till måndagen. Spelade lite tetris. Gick på muggen två gånger, mest för att allt annat var tråkigare. Bokade in en utbildning åt ett gäng medarbetare. Fick meddelande från DN via MSN om att ACO vunnit silver. Skickade iväg några mejl. Kollade på DN varför och i vad ACO vunnit silver. Visade sig vara nån skidåkare med dubbelnamn. Köpte vegeburgare med strips och coca cola. Åt.
 

Gick in på ledarna.se och gjorde ett av deras test. Idiotiskt. Varje påståendebatteri består av tre påståenden och svaren “stämmer inte alls”, “stämmer helt” och “stämmer delvis”. Man kan bara välja ett svar per omgång, så om en sak stämmer helt och en sak stämmer delvis så kan inte den tredje saken stämma alls. Mycket märkligt. Särskilt som frågorna inte riktigt hade något samband sinsemellan. Ett uttdrag:

• Jag stimulerar till idékläckning, problemlösning och utveckling av verksamheten.
• Jag har de befogenheter, de resurser och den handlingsfrihet jag behöver för att ta ansvar för min verksamhet.
• Jag försöker organisera mina medarbetare i väl fungerande team.

Stämmer, stämmer delvis, stämmer inte?

Hursomhelst så var jag till 36% Företrädaren, 33% Lagledaren och 31% Utvecklaren. Vet inte vad det betyder eller hur det ska kännas eller om det märks.

Tre timmar kvar.