muttrar och fördömer

Ett säkert hösttecken är att krogarna börjar med garderobstvång.

Jag upptäckte just att tele2 bjuckar på kostnaden för att titta på svt på mobilen. Det är inte ofta man höjer på ögonbryna för tekniska framsteg nuförtiden, men möjligheten att se och höra en taskigt pixlad Jarl Alfredius rapportera om kurder är rätt läcker.

Pratade med p och insåg att jag inte behöver vara på släppfesten klockan sju när det öppnar. Jag är så väluppfostrad att om det står ett visst klockslag på en flyer så är jag där då det står att jag ska vara där. Men nu köpte jag mig lite tid = badkarsbad! (0m jag äter skitfort.)

Första arbetsdan efter egen och annans sjukdom. Det visade sig att vi skulle få våra möbler äntligen, vilket innebar att jag agerat flyttgubbe. En av de ordinarie flyttgubbarna hade fått en pizzaugn på struphuvudet dagen innan så de två kvarvarande tvang mig hugga i och bära. Förkylningen har inte riktigt släppt så nu värker nacke och en del andra kroppsdelar.

Skynda hem för att stoppa in tvätt i maskinerna och sen ska jag iväg på Nom de Guerres släppfest.  Jag hoppas innerligt att jag orkar hålla mig vaken tills jag kommer hem igen!

Fantastiska näringslivstidningen N24 berättar att ingen mindre än Adolf Hitler brukade skriva sketcher medan han mördade folk.

sketcher.pdf

På Copyriot läste jag att programmet Argument skulle hålla någon form av debatt om fildelning. Jag är ingen van tevetittare längre, men bestämde mig för att titta. Enligt Copyriot hade de mer intressanta debatörerna uteblivit, motståndarsidan ville inte komma därför att anhängarna hade tackat ja. Alltså var det två personer från hyggligt små skivbolag som skulle debattera. Den ena var för fildelning och den andra var inte helt emot. Som upplagt för en spännande debatt.

Det verkar som om programmet bygger sin existens på att tittarna ska vara delaktiga, vilket blir oerhört enerverande när en av programledarna - den som har en laptop i knät - avbryter gästerna titt som tätt för att läsa upp ett sms från Malin i Skogås eller för att visa monologer från tittare som de fått in via webbcam i nåt köpcentrum någonstans i Sverige.

Jag har aldrig begripit det där med att låta folk messa in sina åsikter så att de blir upplästa eller - ännu värre - snurrar i nederkanten av teven. När jag kollar på den här typen av teve vill jag veta vad debattörerna har att säga och få deras analyser och vinklingar. Vad vanligt folk har att säga får jag reda på när jag fikar på jobbet eller via bloggar. Låt folk rösta om vem som ska bli nästa Idol eller vem som ska vinna Fångarna på Fortet och inte avbryta människor som verkligen har något att säga.

Jag somnade som nån slags stock i går vid halvettsnåret, men vaknade ett par timmar senare av en mardröm. Sen kunde jag helt omöjligt sova. Låg och funderade på jobbet, på hur ingenting funkar som jag vill, på hur jag inte är överrens med mina chefer om vad som är viktig och på att jag - offer offer offer - fortfarande känner mig jäkligt illa behandlad av högsta chefen. Funderade på att gråta en stund, men insåg att det antingen skulle väcka sarisen (som verkligen behöver sova) eller inte väcka sarisen (och då skulle jag gråta i min ensamhet, vilket inte skulle förbättra humöret). Gick upp och surfade på jobbsökarsajter och återinsåg att jag är för outbildad för de jobb jag kan göra bäst. Surfade på utbildningssajter och insåg att det inte finns någon utbildning jag går igång på. Skillnaden mellan nu och när jag var 20 år känns inte stor.

Så jag gick och la mig igen, men snurrade bara runtrunt. Efter nån timme gick jag upp och satte i Revenge of the Sith i DVDn (som för övrigt inte längre går att öppna utan fjärrkontrollen). Efter tjugo minuter somnade jag. Star Wars är ett bra sömnpiller, jag har sett filmerna så många gånger att jag inte behöver titta på teven utan kan blunda och lyssna till dialogerna och ljuden. Då tvingar jag hjärnan att fokusera på vilka bilder som visas på skärmen och kan inte ligga och fundera på annat.

Sarsisen väckte mig lite senare och såg till att jag hamnade i sängen. Klockan 13.37 vaknade jag igen.

Jag är lite arg på min gode vän p. I ett inlägg från i somras droppade han de bästa Stehpen Kingfilmerna vilket fick mig att återläsa The Stand, något som i sig är positivt. Däremot bidrog filmens åttondeplats på ps lista att jag köpte filmen för dyra pengar och tvingade mig igenom de nära fyrahundra minuterna.

Maken till taskigt skådespeleri och lurkiga miljöer har jag sällan skådat. En period i mitt liv spenderade jag alldeles  för stor del av min tid framför Days of Our Lives och vilken scen som helst i The Stand - åtminstonde på första skivan - kunde varit en del av den såpan. Man både hör och känner hur de enorma fälten är uppmålade på väggen i en liten studio. Skådespelarna är lika känsliga som dom där revytyperna från Skåne som som min pappa brukade titta på på somrarna när jag var lite. Och historien. Jag vet inte hur Stephen King bar sig åt för att döda de delar av boken som gjorde historien bra, men han lyckades väl.  Nu måste jag nästan läsa boken en gång till för att tvätta bort minnet av Molly Ringwald.

I eftermiddagsmörkret satte jag mig att läsa Kurt Mälarstedts intervju med Freddie Wadling ur söndagens DN Söndag. Tyvärr verkar den inte finnas på nätet så den som vill läsa får kolla i pappersåtervinningen. Artikeln i kombination med förkylningen, det skumma ljuset, det stökiga rummet och min egen ensamhet fick mig att känna mig rätt nedslagen.

Helgens sjukdom spred sig till måndagen. Enligt en granne ligger hela Gröndal nedbäddat. Jag tycker mig ha en känsla av att många bloggar jag läser - inte bara ps - har haft problem med sjukfrånvaro. Kan det vara hösten som gör sig påmind?

Jag vill inte vara sjuk, å andra sidan är jag inte helt galen över att gå till jobbet heller. Så nu sitter jag hemma och lider och är nöjd samtidigt.

Jag vet att jag borde sluta blogga politik, men sånt här och sånt här gör mig så fundersam - stryk det - förbannad. Hur kan det komma sig att en jävla massa skåningar och haningebor har röstat på den killen och hans kompisar? Varför ser folk inte igenom alla dessa konstiga argument och lögner?

Jag hade också svårt att gilla något “etablerat” parti tillräckligt mycket för rösta på, men vafan, nån jävla måtta får det väl vara med protesterandet!

Imorse vaknade jag av att telefonen ringde. En vän och kollega A ringde och var desperat för att familjens dator hade gått sönder. Hennes kille hade “hela sin avhandling” på den trasiga disken. Hon började rabbla vad hon gjort och vad hon tänkte göra. Eftersom jag var nyvaken och nyförkyld hängde jag inte med så mycket, men till slut avbröt jag och sa att jag kommer förbi. Helt förvissad över att jag inte alls skulle klara av det drog jag iväg till tjusiga Östermalm för att montera ut en hårddisk och ansluta den till Saras iBook.

Pojkvännen hälsade glatt och jag började demontera den trasiga datorn. När A frågade vilken del av datorn som var hårddisk mumlade jag lite till jag lyckades lista ut vilken det var. Sen skruvade och drog jag lite till jag faktiskt kunde koppla in den i den bärbara. Gosse vad glad jag blev när det funkade. Nästan gladare än författaren till den borttappade och upphittade avhandlingen.

Nu är vi bjudna på recoverymiddag, i vilken vi ska äta och dricka gott samt återställa den trasiga datorn.

Så har man lyckats spendera en lördag.

Jag var hos doktorn med den lille idag. Eftersom jag har osviklig förmåga att glömma allt som doktorer säger - liksom jag alltid glömmer vägbeskrivningar och vad jag skulle köpa på Konsum - var jag noga med att skriva ned det hon sa på min nya Nokia e61 som jobbet försett mig med.

När jag kom hem upptäckte jag att telefonen lös i väskan. För säkerhets skull kollade jag loggen och såg att jag lyckats skicka ett sms till en av mina nya medarbetare, en kille som jag ännu knappt hunnit tala med. Naturligtvis visade det sig att programmet som man antecknar i i telefonen har en sändfunktion. Naturligtvis är det så att om man trycker på samma knapp 10 gånger på telefonen så

1. öppnas anteckningsprogrammet
2. öppnas senast antecknade anteckning
3. öppnas sändmenyn
4. öppnas alternativet “sänd via SMS”
5. skapas ett sms som innehåller aktuell anteckning
6. öppnas rutan “lägg till mottagare”
7. öppnas adressboken
8. markeras det första namnet i adressboken
9. accepteras det första namnet i adressboken
10. skickas sms:et till personen som innehar det första namnet i adressboken

Det finns enormt många varianter som Nokia kunde ha ordnat det på så att ovanstående serie av händelser aldrig inträffar. Vad hände förresten med det automatiska knapplåset? Jag har haft sånt på alla mina telefoner sen typ 1996, men på den här ska man glatt komma ihåg att låsa varje gång. Vilket jag inte gör.

Nåja. Den stackars medarbetaren fick således lära känna sin nye chef ordentligt när han mottog följande meddelande:

Höger öra lite rött

vänster öra rött och

zlymfkörtlar

lungarna bra

halsen

nässpray eller näsdroppar öppnar kanalen mellan hals och innerörat och jämnar ut trycket

alvedon 250 ocg 60 = 310mg 7ar sjätte timme.

trycket ökar när han ligger ned.

bäir yhan sämre ocf får feber rår han komma tillbaka och få pene idag och till söndag kväll.

Jag har inte tidigare hört talas om den här killen och hans trottoarmålningar, men han är rätt talangfull. Hittade dit via smidigt.

Ahh. Hemkommen efter en ganska lång dag ute på stan undrar jag varför jag är trött. Visst, pojken höll mig vaken under natten men så farligt lite sov jag ju inte. Sen inser jag att både leder och hals gör ont.

Hej helg! Välkommen sjukdom!

Jag hade en gång besök av en bekant och dennes partner. Partnern berömde mina värmeljushållare från Ittala och när jag glatt berättade att jag hittade ett gäng för femtio spänn styck utbrast hon förfärat:

Femti spänn! Det skulle inte jag köpa ett par skor för ens!

När vi fördjupade oss i ämnet visade det sig att hon aldrig köpte ett par skor som var dyrare än femtio kronor och att det största summan hon nånsin lagt ut under sitt då tjugofemåriga liv var åttahundra för en gitarr.

Finns det någon ond naturlag som säger att banen ska vara friska och i full fart hela dagen för att sen bli sjuka på natten? Natten till igår hade pojken jätteont i öronen och kunde inte sova, med påföljden att jag inte kunde sova. Sen vaknade han klockan sju och var hur pigg som helst. Vi lekte hela dagen och allt var frid och fröjd. När det blev kväll somnade han och vaknade klockan ett, skrikandes. Inte förrän sent sent somnade han om, hulkandes. Om han nu måste vara sjuk så skulle jag föredra att han är det i ett sträck, så man vet när han blivit frisk och så att man kan planera in lite sömn för sig själv.

Jag läser i dagens DN att det gick mycket bra för Sverigedemokraterna i olika lokalval och att de var ruggigt nära fyra procent i Riksdagen. Precis som flera av de som DN talar med tror jag att det är dags för de stora partierna att börja bemöta Sverigedemokraternas argument. Den lilla erfarenhet jag har av den här typen av politiker är att de i princip fortfarande debatterar med hjälp av lättemotsagda överdrifter och populism. Jag har svårt att förstå varför övriga partier väljer bort att ta den debatten. Rädslan för att bekräfta SD som ett “riktigt” parti är ganska fåfäng och dessutom kontraproduktiv. Om ingen vill möta deras argument så står argumenten oemotsagda och agitatorerna ger sig själva en underdogstämpel. Att hävda att man slår underifrån är ett enkelt sätt att få folk med sig. För de som inte sympatiserar med SD borde det mest effektiva sättet att vända detta vara att bjuda in och bemöta.

Sarisen är på konferens. På jobbet var det hetsigt, imorgon ska medarbetarna få sina nya scheman så jag satt sist kvar och försökte få schemaläggningprogrammet att göra som jag ville. Under tiden funderade jag på vad den fjortonårige punkaren som var jag en gång skulle säga om någon viskade att om femton år så kommer du tycka att det är spännande att lägga scheman och du kommer skrika JAA när det blir som du vill.

Efter jobbet var det föräldramöte på dagis, för en gång skull helt uthärdligt. Den förälder som ständigt sitter och säger “mm” och “jaa” när andra pratar var antingen tyst eller inte där. Jag har ännu inte lärt mig se skillnaden på föräldrar.

När jag hämtade barnet hos den barnvaktande mormorn visade det sig att han hade jätteont i öronen. Vi cyklade förbi apoteket på hemvägen och när jag la honom i sängen skrek han otröstligt. En alvedon och lite filmtitt senare så somnade han i soffam. Imorgon blir jag hemma på försäkringskassans bekostnad. Det är lika bra att passa på, fan vet vad som händer när borgarna ska finansiera villaägarnas hushållsnära tjänster.