muttrar och fördömer

När himlen öppnade sig och det lät som harmageddon på förmiddagen visste jag att det skulle bli bra. Vet inte riktigt varför. Ljudanläggningskillen kom och vi släpade baslådor och högtalare och mixerbord i ösregn. Sen drog jag iväg för att lära mig knyta kravatt, eftersom bröllopsfotografen skulle komma snart. Knyta kravatt visade sig vara skitsvårt, men till slut lyckades jag få till något som åtminstonde såg rätt ut. Under tiden slutade det regna och luften blev frisk och skön. När ljudkillen kom och bytte skjorta för att bli bröllopsfotograf fnissade han lite åt att vi var så stirriga och påpekade att våra kläder inte bara matchade varandra, utan även vår lägenhet. Vi drog ut i Gröndal för några promenadbilder i närområdet. Under tiden höll några inkallade vänner på att göra de sista förberedelserna, sätta upp partytält och bära sprit.

När det var en halvtimme kvar till vigseln och folk börjar droppa in ringde vigselförrättare och meddelade att han kört vilse. Jag sprang ut för att leta rätt på honom och hittade snart nog en liten röd bil med en inte så liten vigselförrättare i. Tillbaka i lägenheten hade stressnivån ökat ytterligare och fotografen tog några härliga sista minutenbilder. Just när vi skulle knalla ut på balkongen och hälsa på gästerna ringde någon senkommen gäst på dörren. De blev snart förpassade till andra sidan huset och de andra gästerna.

Sen klev vi ut och kände oss vackra och vigselförrättaren höll ett lagom långt, lagom roligt, lagom romantiskt anförande. Då ringde det på dörren. Saras vittne smög sig raskt iväg och bad de ännu mer sena gästerna att ta sig runt huset. Mitt vittne var den som skulle ge oss ringarna och han var underbart nervös. Att plocka upp två ringar ur en liten ask kan vara en riktig utmaning. Till slut fick vi ringarna och de hamnade raskt på rätt fingrar. När vi pussat varandra var det klart. Det nervösa vittnet skulle nu öppna en champagneflaska. Medan han slogs med flarran posade vi för de 70 gästernas kameror. Efter en ordentlig stund skålade vi med varandra och med gästerna. Allt medan Kevin Rowlands The Greatest Love of All (klicka och lyssna! (7.2 MB)) fadade in.

Efter någon timmes champagnemingel vandrade vi iväg till festlokalen. Där vankades det underbart god mat som vi kejtrat från Sahara, massor av vin och härliga tal. Så fort någon talare riktade sig mot mig grät jag floder. Alla tal var underbara, alla gäster var underbara. Sarisen var underbar.

Så här ser åtminstonde jag ut när jag gråter och är glad samtidigt.

När middagen var över bjöds det på tårta och kaffe med avec. Tårtorna var bakade av två av gästerna. Den ena tårtan var en härligt vacker och smaskig trevåningsvariant med orden Sara & Jonas skrivet i Star Warsstil, den andra tårtan var en underbart god helvetiskt heletisk vegantårta.

Tårtor. Och Han Solo och prinsessan Leia Organa Solo.

När fikat var över och cigarrer rökts drogs musiken igång. Musiken som jag samlat på mig i mp3-form under ett halvårs tid visade sig fungera bra. Folk dansade och minglade och oväntade vänskapsband knöts, bland annat mellan olika läger i min annars härligt dysfunktionella familj. Jag slutade gråta och började istället svettas floder.

Bruden på dansgolv nummer ett, före midnatt.

Så höll det på till klockan var tolv. Åtta timmar efter vigseln var vi tvungna att överge festlokalen och istället knalla tillbaka till lägenheten. Musiken följde med och snart gungade golvet av tjugo - trettio festande människor i alla åldrar. Bag in boxvodkan Boris Jelzin öppnades och drinkar blandades. Kläder kastades och plötsligt dansade tre halvnakna vackra män i vårt vardagsrum.

Nästa dansgolv, efter midnatt.

På balkongen, som fortfarande var vacker efter vigseln, rökte vi cigarrer och cigaretter och skvallrade och pratade snusk. Antingen hade värmen kommit tillbaka eller så var vi bara så härligt glada att vi värmde oss själva.

Drinken heter Sabinas Dream och är enligt uppgift det enda drickbara man kan få ut ur en flaska Absolut Vanilla. Cigaretten är en Lucky Strike.

Festen fortsatte på högsta volym till klockan närmade sig fyra och de sista gästerna hoppat in i taxibilarna. Därefter fick jag väcka den vackra bruden och hjälpa henne av med klänningen. Bröllopsnatten fortsatte sedan på ett mycket sedesamt sätt. Vi somnade kärleksfullt i varandras armar och tänkte att vi lika gärna kan hålla på oss ett tag till.
Jag vaknade i morse klockan sju och kunde för mitt liv inte somna om. Trots att jag bara sovit två - tre timmar var jag klarvaken och började röja undan gårdagens spår.

Trots festens hetta har vi tillräckligt mycket alkohol kvar för att kunna omdefiniera ordet slattfest föralltid.

Nu är klockan elva på kvällen, endorfinerna från gårdagen börjar så smått ebba ut och jag tror nog att jag kommer sova gott inatt.

Vigseln avklarades mellan kl 14.00 och kl 14.03. Nu är klockan 3.50 och de sista gästerna har just gått. Nån tidigare gäst tog fel skor varpå Pelle fick ta mina bröllopshush puppies. Sara gick och la sig för tjugo minuter sen. Det finns ingen chans att jag tänker berätta hur jäkla bra vi har haft det förrän möjligen imorgon eftermiddag.

Kram

• Äta frukost
• Duscha mig
• Raka mig
• Skriva testamente
• Skriva äktenskapsförord
  
• Fixa högtalare
• Skriva ut bordsplacering
• Lära mig knyta kravatt
• Klä på mig
• Knyta kravatt
• Installera feta ljudanläggningen
• Hitta schyssta ställen att bli plåtad på
• Bli plåtad på schyssta ställen
• Meditera
• Bli gift
• Mingla
• Äta middag
• Äta tårta
• Dansa
• Slappna av

För ett halvår sen bad jag sarisen att hon skulle gifta sig med mig.

Nu är det mycket. Idag har öl och vin och bord och stolar burits fram och tillbaka. Rum har möblerats och blivande gäster har placerats vid bord. Partytält har satts upp och rivits och ska sättas upp imorgon igen. Imorgon blir det alltså bröllop, oavsett om allt inte är klart. Märkligt är att i normalfall är jag inte särskilt trött vid den här tiden, men ikväll när jag måste vara vaken sent sent så blev jag dödstrött vid niorycket.

Jag och sarisen går varandra på nerverna just nu. Eller egentligen går jag sarisen på nerverna och då blir hon irriterad och visar att hon är irriterad. Då går hon mig på nerverna och så blir jag irriterad. När jag blir irriterad så blir sarisen irriterad över att jag irriterar mig på henne, eftersom hon egentligen bara är stressad inför bröllopsfixet. Vilket ju är min anledning till att jag är på det sättet som går sarisen på nerverna från början.
Efter en urladdning igårkväll gick jag och lade mig, först då uppmärksammade jag det rejält höga och regelbundna oväsendet. Jag funderade på om det var gatu- och fastighetskontoret som hade skrapnatt, men kunde inte minnas att bilarna var oparkerade när jag kom hem. När sarisen kommit och lagt sig och vi blivit sams och hon fått en halvsovande massage så berättade hon att det var en helikopter som kört varv efter varv med en strålkastare riktad mot Gröndal. Jag funderade på huruvida det var kidnappare eller mördare som de letade efter. För säkerhets skull stängde jag balkongdörren och öppnade ett fönster istället.

I lördags lyckades jag bli ganskar rejält lurad, bara sekunden innan jag kom fram till Judith och Bertil på Bergsunds strand ramlade polentan ner och jag förstod plötsligt varför sara och p var så konstiga.

Istället för att hämta festmenyer så fick jag en helkväll i alla (eller i alla fall de flesta) goda vänners lag. Först en flaska champagne som jag inte lyckades dela med någon utan fick klämma i mig själv och sen vad som verkade vara fri tillgång till öl och drinkar. Någon tyckte att det gick för fort och ersatte några öl med lättare varianter, vilket bara vara av godo.

Lagom sent satte jag mig i en hemtaxi och kröp ned bland saris och barnet och sov jättelänge. De båda familjemedlemmarna hade båda den goda smaken att inte väcka mig.

Om man har klänningsprovning som torsdagsnöje kan fredagsplaner ändras plötsligt. Upprörda känslor förmådde brudgummen att ringa ett sent telefonsamtal varpå ett bröllopsstressigt bröllopspar på fredagen gav sig iväg till bröllopsklänningssömmerska i sommaridyll. Medan brudgummen underhöll medtagen fyraåring samt befintlig ettåring försökte bruden förklara dilemmat. Vilket resulterade i en omsydd klänning i ny modell, mer nöjd brud och en utpustande brudgum.

I övrigt har ringar putsas och cigarrer köpts och frusits in. Imorgon vankas barnkalas på en ö utanför Dalarö. Det är tur att jag har kalla nerver, för nu börjar det bli stressigt med förberedelserna. Om åtta dagar smäller det. Barnet avslutade dagen med att säga: Jag tycker det är häftigt att pappa och sara ska giftas.

Jag med.

Just som jag befarade att kolonialismen var utdöd visade det sig att den finns utanför Norrköping!

Den som klickar på artikeln finner en större variant.

Min syster ringde vid nio och frågade hur läget var. Jag suckade om att det var mycket nu med bröllop och allt. Hon frågade om det fanns något hon kunde hjälpa till med. Jag sa att ja du skulle kunna fixa… Oj, kan jag ringa dig om fem minuter? sa hon. Javisst! sade jag. Nu har det gått tre timmar.

När tidningen Tidningen hittar på egna namn på ovädrena blir det som det blir.

Även om jag inte fick det jobb jag ville - och borde - fått kommer jag byta arbetsuppgifter. Från 1 september kommer jag ta mig an en helt ny grupp människor och verkligen få börja om från början. Det känns lite roligt, tidigare har jag tagit över ledarskap från någon annan och måste anpassa mig ganska hårt. Nu känns det som om jag kan dra upp mina egna linjer och bygga gruppen som jag vill. Dessutom lyckades jag få chefen att ge mig lite större månadspeng och ett llöfte om att få studera på arbetstid i inte alltför fjärran framtid.

Så istället för att avrunda inför storsemestern håller jag nu på att avsluta min gamla grupp på riktigt. Vilket känns lite tråkigt, men också skönt. I min nya grupp kommer jag inte känna någon vilket skapar en enorm frihet.

Landet var mysigt om än myggigt. Vid något tillfälle när jag satt på verandan och läste och det var så där lagom varmt och barnet lekte för sig själv och jag slängde ut en hand och smekte hans hår emellanåt och jag drack en folköl och P3 spelade sommarhittar och allt var så där jäkla harmoniskt funderade jag på om det jag kände var lycka. Jag tror nästan det. Det enda smolket i ölburken var att stockholmarnas ständigt ökande krav på god trafikinformation innebar att sarisen tvingades sitta på jobbet och vara viktig. En bidragande faktor till lyckokänslan är ju i och för sig glädjen över att sarisen verkar stå inför en rejäl yrkesmässig skjuts just nu. Eftersom mysigheten var så utbredd förlängdes vistelsen ytterligare en natt.
Väl hemma duschades ungen av snabbt och blev sen skjutsad till mamman. Jag och sarisen möttes upp för att köpa bröllopstillbehör. Ett utskänkningsställe låg emellan oss och hemmet varpå varsin öl avnjöts. Därefter införskaffade vi fler enheter alkohol som sedan avnjöts i hemmiljö.

Eftersom pojken och jag är lediga den här veckan och alla barnkompisar flytt stan för grönsakerna gör vi likaledes. Vi drar iväg.

Sarisen får pendla med kollektiva färdmedel.

Här är vi.

Jag och barnet cyklade i 20-gradigt vatten som föll från ovan i dag. Mysigt. I övrigt överskuggas allt bra av två osämjor med de jag tycker mest om. Det är konstigt att de dagar som börjar bra, fortsätter bra och avslutas dåligt är dåliga dagar.

Klockan är 20.12, jag har varit hemma en dryg timme. Sarisen blev utbjuden på möhippa ikväll och jag hade ett bestämt mål: städa lägenheten. Målet är så bestämt att jag ändrade mig när jag var på väg att ta en efterjobbetöl efter jobbet. Jag var på väg, jag hade gått ganska långt, men jag ändrade mig. Det har aldrig förrut hänt. Ändå städar jag inte. Så jag kunde lika gärna tagit en öl.

Dagens Nyheter 2006 07 06