muttrar och fördömer

Jag har äntligen lyssnat på den nya Cashskivan American V: A Hundred Highways. Den är just så där mörk som det ska vara. Rysningar. Inget för bröllopsfesten kanske men oj vad den kommer göra sig i ett par lurar på väg till jobbet.

Den här kvinnan lär återfödas som fästing.

Idag har jag, trots inte särskilt minskad sjukdomsbild, varit och slutprovat och bokat bröllopskostym hos trevliga och duktiga Uppklädd vid Gullmarsplan. Väl där ringde kollega som blivit sjuk. Vissa saker måste göras och eftersom jag stod på benen for jag förbi jobbet för att fixa det som skulle fixas.

Feberyra gjorde att jag hade svårt att foka på uppgiften i kombination med ekonomens idoga arbete kom jag ganska sen från arbetsplatsen.

Chefen ringde just hem, vilket inte ofta är ett gott tecken. Hon talade om att hon tänkte förorda en annan kandidat till jobbet.
Trots att jag hade det på känn, kan jag inte undgå att bli lite ledsen. Jag ville nog hjärtans gärna ha det jobbet.

Hur sjukt är inte det här? Nu blir det ingen Legolandresa i år!

Ehh. Jag är ganska jobbig av mig och när jag är sjuk blir jag etter värre. Den som känner mig vet att jag stundom inte orkar hålla på med något längre än tre sekunder och stundom plattar ut begagnad aluminiumfolie en hel kväll. Bine skrev i en artikel att han saknade en låt, en låt som jag har på min dator men som är i det där jävla formatet som Itunes envisas med att kränga. Ett format som gör att man typ inte kan vara fler än ett visst antal i rummet när man spelar sånghelvetet.

Så jag bestämde mig för att ändå få filen att fungera. Det slutade med att jag satt hela kvällen och pillade på två olika datorer och laddade ned program efter program från de mest bisarra sidorna i de mest läskiga kvarteren på Internet. Det var naturligtvis därför som jag satt och försökte prata vett med Nicators (finns det något sätt att tydliggöra att två ord som följer på varandra är länkade till olika sidor) datorsupport från helvetet. Jag har läst ändlösa mängder text på sidor där folk tycker att det är kREaTIvT aTt BlaNDa VerSAler oCh GEmeNer.

Nu är jag så nära så nära att lyckas, men jag måste få min satans cd-brännare att fungera först. Eller hitta ett sätt att bränna filen virtuellt och få Itunes att tro att det är en riktig musik-cd. Jag har Daemon tools men lyckas inte lura Itunes. Nån som vet ett sätt?

Barnet och jag är ju sjuka och ingen av oss har varit på jobb eller dagis den här veckan (undantaget min jobbintervju i måndags). Nu börjar vi gå varandra lite på nerverna.

Dessutom är vi lite svårsövda. Ikväll låg jag femtio minuter bredvid barnet som inte somnade. Vilket säkert kunde vara okej om det inte vore för att någon grannjävel satt och övade på sin irländska flöjt (som jag hittills alltid trott kallades tiny little whistle tills jag googlade och insåg att det med all sannolikhet heter tin whistle (undrar hur många gånger jag sagt fel?)). Det lät som om någon spelade en ringsignal omåomigen (som Pelle Almgren & Wow liksom skulle ha sagt) fast sämre.

Nu korkar jag upp en flaska i min ensamhet, bra mot förkylning och små pipor - och kanske mot ensamhet.

-Hej! Jag lämnade tidigare in min dator för service därför att en hårddisk hade krachat och för att dvd-brännaren inte fungerade. Det verkar inte som om ni har gjort något åt dvd-brännaren. 

- Jahaja. När jag tittar i loggen så står det att dvd-brännaren är trasig men du har inte bett teknikern laga den. Teknikern är ingen tankeläsare vet du.

Jag har tvingats stå ut med den genomkorkade supporten hos Nicator hem-pc i ganska många år, men nu orkar jag verkligen inte mer.

Det roligaste av allt är att innan man blir kopplad till telefonkön så ombeds man dröja kvar efter samtalet för en kundundersökning. Inte en enda gång har det kommit någon sådan undersökning efter samtalets slut.

I framtiden blir det köpedator för mig.

De senaste dagarnas rapportering om Guns n´ Roses har fått mig att damma av mina gamla mp3or. Åh vad jag får ståpäls av vissa grejjer. Fantastisk musik.

Sarisen väckte mig med en puss, för att säga hejdå. För en gångs skull låg hon inte och snozade utan verkade ha klivit upp direkt. Nu tror jag mest att hon väckte mig för att meddela att jag låg på en remsa om två decimeter av sängen medan pojken som kommit in under natten låg på resterande sexton decimetrar. Med ett smidigt skutt flög jag över honom och somnade om. Vaknade några minuter senare av att han nöp mig i näsan och lyfte upp ögonlocken. Mys.

Vi fick varsin hejdåkram och -puss av sarisen som skulle iväg på något ev. karriärsavgörande möte. Efter frukost tvangs jag leta reda på barnets batmandräkt i tvättkorgen. Nu övar han snurrattacker medan jag försöker ordna saker och inte alls tänka på att jag i samma nu blir bedömd av vd (som jag innan jag gick hem igår såg diskutera gruppintervju med de halvdussin människor som var med för att bedömma oss).

Jag gick in på bostad stockholms hemsida för att ta reda på varför jag inte fått någon räkning därifrån. När jag loggats in möts jag av en sida med texten “Du har inte betalt din faktura så ditt ärende är vilande. Klicka här om du vill ha en ny faktura”. Jag klickade där och fick ett meddelande om att fakturan skulle skickas till den adress som de registrerat  mig på. Nu gick det upp ett ljus och jag ringde deras kundtjänst. Mycket riktigt så hade jag glömt att byta adress när jag flyttade för ett år sedan. Det gick lätt att ordna den nya adressen och jag fick ocr-nummer via telefonen. Men jag kan inte rikigt förstå att de inte har automatisk uppdatering mot folkbokföringen, som “alla andra” har. Jag får ibland känslan av att Bostad Stockholms affärsidé är att se till att folk blir av med sin köplats.
Medan jag pratade med bostadskön googlade jag rätt på den som jag ser som min värsta konkurrent om jobbet. Hen har en blogg i eget namn så det var inte direkt jobbigt att hitta den. Däremot fanns det inte mycket information i den som jag kan tänkas ha nytta av. Bara lite…

Nu  är det dags att tvinga i pojken Kåvepenin mot (det förmodligen ickeexisterande) Borrelia.

Jag stoppade i mig två alvedon och gick ändå på intervjun. Jag var ganska sen, men med stort stöd från kollegor gick det vägen (Hej S, om tre minuter kommer jag inspringande men jag har glömt inpasseringskortet kan du öppna dörren åt mig? och Hej C, om två minuter kommer jag inspringande kan du ordna ett glas vatten, ett block och en penna och kolla i vilken lokal jag ska vara?) och jag gled snyggt in i lokalen fyra sekunder före resten av de sökande.

Sen avlöpte det hela i bästa kamratanda och jag gjorde mitt bästa även om ytterligare ett par alvedon smet ned i smyg. Jag gick därifrån relativt nöjd med att jag kom.

Igårkväll var feberpojken lite törstig och sarisen frågade om han ville ha mjölk.

Ja! svarade han glatt. Men blev sen tyst. Finns det två flaskor eller vadhetere burkar med mjölk?

Ja det finns det! sa sarisen.
Bra, för jag vill ha mjölk idag, men jag vill också ha Oboy imorgon så jag vill inte att mjölken ska ta slut.

Idag ville han gå ut i friska luften så att jag blir frisk.

Det blev ingen gruppintervju. Pojken hade feber under helgen och igårkväll blev jag smittad och dunderförkyld. Nu sitter jag med feber och oändliga mängder snor och ångest över att jag förmodligen missat chansen till ett jobb.

Jag har sökt ett jobb som i princip är samma sak som jag sysslat med tills alldeles nyligen minus en massa personalkontakter plus lite strategiskt och utvecklande arbete. Ungefär hälften av mitt nuvarande arbete - typ att sitta i ledningsgruppen och att utveckla de egna processerna - har gått in i den nya tjänsten. Jag tycker det är jätteroligt att ha personalkontakt och det var därför jag från början tog jobbet. Men under de år som har gått har jag insett att jag verkligen gillar att arbeta strategiskt och att jobba med processutveckling. Och att jag kommer sakna den biten mycket.

Nu har jag hursomhelst blivit kallad till en gruppintervju med de övriga sökande. Jag är den enda som har sökt internt. Jag vet inte om det är till min för- eller nackdel men det gör mig lite nervös. Tidigare har jag lett sådan intervjuer, vilket borde ge mig pluspoäng. Men det gör mig lite nervös. Dessutom är jag den enda av de sökande som inte har en massa universitetspoäng att visa upp. Det gör mig inte lika nervös eftersom jag inte kan påverka det just nu.

Jag och sarisen satt och slösurfade medan barnet lekte på golvet. Efter ganska lång tystnad säger vi i munnen på varandra:

Jag vill ha såna där Harman Kardonhögtalare!
Amen gud har Britney Spears färgat håret svart?

Sen gick jag och hämtade min gamla kurslitteratur från genusvetenskapen.

Pojken hämtades hos mamman vid halv åtta i morse. Därefter blev vi upplockade av sarisen och så körde vi till landet. På landet solades det och pumpades vatten och dracks nescafe och pojken tror att han är jagad av fästingar. Jag tror vi har fokat för mycket på småkryp ett tag. Sarisens farbror och faster kom och det blev klassisk midsommarlunch. Jag åt vegetarisk paj och tomat och färskpotatis och gurka och hoppsan en köttbulle och tre prinskorvar slank ned.

Sen blev det midsommarstång och -firande med dragspelskarl som såg ut att höra hemma på 1940-talet. Barnet vann i fiskdammen och förlorade i lotteriet och vann igen i fiskdammen. Faster vann tårtfat och nått konstigt uppläggningsfat från Konsum.

i bilen därifrån somnar barnet och sen jag. Sarisen var vaken för hon körde. Sen fyllde svärmor och bonusmormor 60 år och det var middag och tårta och trevligt. Pojkens mamma var med vilket skulle kunna vara konstigt men inte var det. Sarisen firade kvar när jag och pojken åkte. Vi skjutsade hem mamman i taxin och nu sover pojken. snart jag med.

Jag har släpat omkring på en jättestor nokia 9500 i ett och ett halvt år nu. Innan dess drogs jag med föregångaren som jag inte kommer på vad den heter. Underbara telefoner. Jag har överhuvudtaget bara haft nokiatelefoner sedan min GA 628 gick sönder. hursomhelst så gick nokian sönder och jag fick ärva en gammal sony ericsson. det mest anmärkningsvärda är att skiten har legat i ett kassaskåp i typ nio månader och fortfarande har ett halvladdat batteri. I övrigt förstår jag inte hur jag ska få den att funka. Jättekonstig är den.

I dagens skörd av googlesökningar som resulterat i att någon stackare hamnar här utmärker sig dessa:

• xoor piss
• skojigt
• ob-ersättning “26 maj”
• elitism

Mest anmärkningsvärt är - tycker jag - att jag hamnar på sjunde plats på sökordet elitism, och på nittonde om man söker på skojigt. Skojigt tycker jag.

Dessutom kan man tydligt märka att sarisens kollegor fått nys om att hon bloggar, flera träffar var av typen barnet (dvs barnets namn) jonas och den inte helt oväntade sarisen “äta kött”.

*** KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS FÖR OTÄCKA BILDER ***

Eftersom omröstningen gick som den gick gick jag och sarisen ned på måndagskvällen och tjackade ett paket hamburgerkött.

På morgonen dukades en alldeles vanlig frukost fram, med ett undantag.

En syn jag inte sett på många år.

En uppsyn jag inte haft på många år.

Med lite distans till mackan.

Sen bar det iväg till jobbet. Förrutom att hojjen fick punka kände jag inget särskilt på vägen. Under förmiddagen fungerade allt enligt plan.

Jag och kollegan A drog ner till indiska stamstället Ellora för att spisa. Killen vid disken skrev Pallak Panir av gammal vana, men jag trotsade och sa Chicken Tikka Massala. Han som bar ut maten tvekade, men när jag påpekade det korrekta i hans leverans fick jag mina tallrikar.

Före.

Under.

Efter.

När lunchen var slut började magen säga att det kolsyrade Lokan bubblade lite väl mycket. Jag tog det lite lungt under dagen och bestämde mig för att inte träna efter jobbet. Istället mötte jag upp sarisen och kompiskollegan S med tillbehör för att dricka öl. Medan sarisen och S for hem stack jag till Centralsystemet och köpte mer öl.

När jag kom hem låg änglamarksköttet i pannan.

Magen hade lugnat ned sig lagom mycket så jag högg in.

För en ovan köttätare är en halv hamburgare nog.

Men jag är tillräckligt van för att klämma i mig två.

Eftersom matchen var spännande kom magen igång igen, men så är det ju i VM-tider. Jag hoppas ändå på en god natts sömn.