muttrar och fördömer

nu har jag berättat för mamma, pappa, bror, syster, p, a, k och tre kollegor att vi ska gifta oss i sommar. det är alltid kul att berätta roliga saker, men nu önskar jag lite att ryktet ska sköta resten.

jag drog iväg till måleributiken efter jobbet. sarisen kom nyklippt vid halvåtta. med nya friska tag och tapeter satte vi igång igen strax efter nio. det visade sig att tapeten var gjord av något wellpappliknande material. det knöglade en hel del. eftersom manualen sade att vi skulle limma väggarna och inte våderna så kom det en sjujäkla massa lim på tapetens framsida. men men… vi kämpade och torkade och drog. till slut satt första våden uppe. när vi upptäckte världens största bubbla mitt på var det försent. limmet hade redan torkat. vi drog ned tapeteländet och gick och satte oss framför datorn istället.

men imorgon kväll smäller det!

klockan var  21.45 när vi äntligen lyckats få allt färdigt för tapetseringen. väggarna var spacklade, slipade och tvättade; magarna var mättade; klistret var framme liksom tapetkniv, linjal, tumstock, tapetbord, coca cola, rollers och penslar. nu gällde det bara att skära upp våderna. vi rullade ut en tapet och upptäcker att mönstret kladdat av sig på baksidan av tapeten och blivit fläckigt på framsidan. skit också, men tur att vi hade flera rullar än vi behöver tänkte vi. när rulle nummer två såg likadan ut gick vi och satte oss i soffan.

gårdagens äventyr slutade med att jag och fästmön satt och bligade varandra i ögonen vid köksbordet tillsammans med två flaskor vin till klockan passerade fyra. därav sov vi till tidiga eftermiddagen idag.

förra helgens spackling av sovrumsväggar innebär att vi innan den här helgen är slut måste ha fått upp tapeter på samma väggar. eftersom klockan är 19.49 på söndagskvällen och det enda vi hunnit med är att slipa de spacklade tapetskarvarna och tvätta väggarna börjar jag inse att sänggåendet kan bli förskjutet just i kväll. jag hann ta fram klisterburken och var precis på vippen att sätta igång när vi insåg att ett gott värv blir ännu godare om man inte är hungrig. nu har vi just ätit kvällsvard och satt jag inte här och bloggade så skulle nog första våden var uppe.

I gårkväll var jag och sarisen och åt på trevliga Sa´ha´ra på Folkungagatan. När vi lyckats klämma i oss den sista mezen tog vi bussen ner till Slussen och hissen upp till Gondolen. Väl där inväntade vi tolvslaget, satte på oss våra fina ringar och så drack vi varistt glas champange för att fira att vi förlovat oss.

är det så att tretti- och fyrtiåringar med kläder från weekdays med döskallar på är för senvintern vad tretti- och fyrtiåringar med stövlar med klack på var för förvintern? jag trodde i min ungdomlliga enfald att när man blir äldre så upphör behovet av att uniformera sig och att man skulle våga gå sin egen väg. i stället verkar carl bildts gamla nittiotalsslagord om den enda vägen vara min generations devis.

många verkar tro att en badsrumsmatta är till för att ställa sin våta fötter på efter att man har duschat. det är fel. badrumsmattan ska man ställa sina torra fötter på  för att undvika det - vanligtvis - kalla badrumsgolvet vid toalettbesök, tandborstning och annat. är mattan blöt för att föregående besökare inte begripit detta är det alls inte lika bekvämt varpå mattan måste hängas på tork. vilket ingen blir gladare av.
Nu är det sagt.

de sista timmarna av vecka 7 blev fina. barnet och jag gick ut och fikade och sen byggde vi fem snögubbar och en snölykta nedanför vardagsrumsfönstret. sen gick vi hem och väntade in sarisen för att visa gubbarna. när barnet somnat kom traktens stolta ungdom och jämnade såväl gubbar som lykta med marken.

Veckan har hittills varit ganska fullspäckad. på måndagen rusade jag hem från jobbet en timme efter att arbetsdagen officiellt var slut och påbörjade tillsammans med sarisen städprojekt nr 315 för att få lägenheten respektabel inför besök av svärföräldrar och svärfarbror och -faster. Kvällen avslutades med att jag gnällde över att resten av veckan var uppbokad och inget utrymme fanns för vila och rekreation. det är lite som den eviga frågan om rakt och krulligt hår; när kalendern är fullbokad längtar jag efter lugn och ro och när kvällarna viks åt teve och internet känner jag mig misslyckad och oönskad.

Tisdagens arbete avslutades med en tjurrusning på stan för att finna fölsedagspresenter till sarisen som tänkte fylla 31 på torsdagen. Därefter var det middag hos smulisens pojkvän på östermalm.

På onsdagen kom då släktbesöket för att fira sin avkomling en dag i förväg. jag försökt så gott jag kunde visa upp min mest välpolerade fasad, men känslan av otillräcklighet kom jag aldrig riktigt ifrån. när gästerna gick och klockan slagit tolv och födelsedagen inleddes överlämnades present nr 1.

Tidigt på torsdagsmorgonen väcktes jag av att sarisen efterfrågade nästa present. Som tur var hade jag gömt undan en dylik och på morgonen försökte hon kränga på sig en fölsedagsanorak över morgonrocken. Den verkade lite trång. Sprang till sjukgymnast för de numera sedvanliga halvkiloslyften på deras gym. Efter det var det dags att åter träda i tjänst. Torsdagskvällen tillbringade jag tillsammans med smulisen, sarisen och arbetskamrat till henne i en södermalmsk källarlokal på vänsterinspirerad feministbokförlagsfest med högläsning och livemusik. flasköl för 20 kronor gav omedelbara flashbackar. Trots att min ungdom blytungt baseras på dylika tillställningar träffade jag förvånansvärt få gamla bekanta. Rätt tidigt, men ändå bland de sista, gick vi hemåt.

Fredag, som var ledig dag, ägnades åt att förbereda för mitt utvecklingssamtal med chefen. Därefter sprang jag till jobbet för att hämta en bunt blanketter som skulle till moderbolaget. När det var klart hämtade jag barnet och skyndade hem. När sarisen kom hade hon med sig tre pizzor som avnjöts i all hast innan det bar iväg till sarisens kompis mammas sextioårskalas. Barnet var med i full spidermanmundering. det var trevligt men framåt 10snåret tyckte pojken och jag att det var dags att åka hem. Pojken satt i pulka och jag hade på mig finskorna. i backen upp till hemmet gick jag som dandy på hal is och rätt som det var stöp jag i backen. efter att ha landat med kinden på en liten men hård mur beslöt jag att det inte var lönt att dra pulkan mer, utan ungen fick gå sista biten.

På väg till fredagsfesten kom jag och sarisen på den brillianta idén att vi kunde vika helgen åt att tapetsera i sovrummet. Så på lördagsmorgonen for vi upp och bar ut sängar och började spackla väggar. Ett besök i eminenta måleributiken blev en mardröm när barnet ställde sig i ett hörn och började skrika. Han skrek tills vi hittat tapet och åkt hem. Väl hemma blev vi vänner igen alla tre och for iväg till min mamma för att äta middag. Lagom många glas vin senare åkte vi hem och bar in sängarna slocknade i desamma meddetsamma.

På söndagen hade vi inflykt, eftersom regnet omöjliggjorde den planerade lunchutflykten. Sedan slutfördes spacklingen men vi insåg att det inte skulle hinna tapetseras något under dagen. Vi var bjudna på femtioårsfest. Tyvärr visade sig att fölsedagsbarnet hade två hundar hemma varför vi med lite sämre genpool nödgades stanna hemma och spela memo. Sarisen fick gå ensam ikväll.

Själv hoppas jag på att resten av den här veckans timmar avlöper i lugnare mak.

det här snodde jag från p. men jag skäms inte för det eftersom hen snott det från nån annan som inte heller hittat på själv.
KLÄDER
1. vad använder du just nu för jacka?
en jacka som köptes på rea i paris och som tanterna på jobbet tycker ser “stilig och punkig ut”
2. vad använder du just nu för skor?
blundstone. köptes i rehabsyfte när armen var gipsad och jag inte kunde knyta ett par sneakers. sen kom vinten och skorna fick stanna kvar på fötterna. varmt och gott.
3. favoritfärg på kläder?
förstår inte frågan.
4. favoritmaterial på kläder?
jag älskar riktigt dyra stickade tröjor. många vet inte att jag kan smita in i exklusiva butiker när jag är ensam bara för att känna på deras stickade tröjor.
5. vilka kläder skulle du vilja ha just nu?
jag vill byta ut hela garderoben. den är i stort sett oförändrad sen jag fick barn. måsten som jag måste ha är: skjortor, fler par jeans, byxor.
6. favoritaffärer?
mariahallens nedervåning.
7. favoritmärke?
paul smith. fortfarande.
GREJER
vad har du för:
1. plånbok?
en grå fejkgoretexplånbok som det står SL->Biljetter, kort och pengar på. Snodd direkt från SLs gamla pryllager i globengaraget.
2. smycken?
manchettknappar. slips. är det riktigt fint kan jag ha långa turkosa örhängen.
3. solglasögon?
de enda solglasögon som nånsin passat satte jag mig på för fyra år sen. saknar.
4. nagellack?
1900-tal
5. mp3?
i väntan att jag lyckats finansiera min ipod video så låtsasvisslar jag tyst för mig själv.
6. mobil?
nokia 9500
BLANDAT
1. var har du i din:
a) jackficka just nu?
camel lights, tändare, bankomatkvitton, konsumkvitton, en femtiolapp. konsumkort, visakort, inpasseringskort, busskort och legget.
b) handväska eller liknande just nu?
jag har precis tömt väskan. det som finns kvar är bankomatkvitton, konsumkvitton, en medarbetarenkät, ondskan, strandtennisboll, nycklar, ett vykort med de nio drivkrafterna, en kopia på artikeln i tidningen chef om abcd-planen, besiktningsprotokoll från förra lägenheten, meny från pizzeria rimini på hornsgatan, plånboken, koddosa till internetbanken, pappersnäsdukar.
3. vilken sorts lipsyl använder du?
lypsyl heter det. jag använder inte sånt, man förstör den naturliga fuktbalansen om man tillför extra jox. kroppen fattar inte att den ska producera jox för att inte läpparna ska torka ihop och så måste man ha mer lypsyl. så är du inne i beroendet. allt är en stor jävla konspiration från nån global kapitalistklubb.
4. vad tror du på?
ja va fan tror du på?
5. vad köpte du senast?
två liter mjölk, en stor godmorgon apelsinjuice, filmjölk, jordgubbsfil, formbröd. rock!
6. har du nåt husdjur?
inte. sarisen hade med sig två firrar, men de dog i somras respektive höstas. äntligen. lili och sushi hette dom.
7. vad bor du i?
hyresrätt.

det är konstigt nu för tiden. förut när aftonbladet visade en bild på någon kändis som gjort bort sig var bilden blurrig och så undrade man i några dagar eller veckor vem den kändisen var. folk gissade och skvallrade och det var alltid nån som lyckades pricka rätt nästan alltid. nu för tiden tar det typ tre minuter innan någon lyckas hitta orginalet till den blurriga bilden (här fanns det en länk till samma bild som i Aftonbladets artikel. Den länken har nu slutat fungerat. (Jonas 2006 02 26.)). vad ska man egentligen prata om på fikarasten nu för tiden?

nu är klockan 8.12 och jag har inte rökt något sedan 22.13 igårkväll. jag vågar inte säga till någon att jag ska sluta. alltför många gånger har jag sagt så till mig själv eller andra. jag tänker mig att jag ska hålla mig till efter lunch. just nu känns det som att en cigarett vore bra för att öka motivationen. en sista liksom. men jag är en luttrad jävel och vet att det inte funkar så.

om man kan mäta arbete i antalet handlagda mejl så har jag gjort stor nytta idag. trettio mejl ligger i dagens skickatkorg och de flesta av dessa uppbär i alla fall någon slags betydelse. därutöver har jag löst några gamla knutar och gjort en del annan nytta. jobbmässigt var detta en bra dag. eftersom jag inte hann göra något innan jag gick till jobbet rätt tidigt i förmiddags och inte heller när jag kom hem rätt sent i kväll måste alltså slutsatsen bli att det här var en bra dag.

se där.

Jag sitter på jobbet och läser veckan mejl. En av mina kollegor tar sig själv och sitt värv på så stort allvar att jag blir irriterad. Det lyser igenom i hens mejlkonversationer. Ibland vill jag fika utan att bara prata jobb och ibland vill jag kunna slutföra ett resonemang utan att bli avbruten och intvingad i en diskussion om detaljer i det jag säger. Även om jag har fel eller att hen inte tycker som jag måste man kunna låta bli att skjuta på allt som rör sig. Och ibland är det till ens egen fördel att inte framhålla sig själv hela tiden. Jag känner att jag borde tala om det för henom, men jag orkar inte. Istället knyter jag näven i fickan och går hem och skriker i kudden. Funkar det också.

Väggen bakom min rygg vätter mot en toalett. Jag tror inte besökarna på den toaletten vet hur lyhört det är. Ett bra sätt att lära känna sin personal.

Jag har snott en bild från p.s blogg. Den sitter numer laminerad på min glasdörr. Förlåt p.!

some days are just harder to figure out

Trött som ett ägg. Skulle ha jobbat idag med sånt som behövdes vara färdigt tills imorgon. Istället har jag pillat på den här nya bloggen. Fortfarande ganska ful, och jag är inte säker på om jag ska orka lära mig hur det funkar med utseendet. Men nu ligger den här.

Den som pillar för mycket mister ofta hela bloggen.

Jag har vid sidan av min blogg haft ett litet sidoprojekt. Det råkade resultera i att allt försvann från den här bloggen och jag fick lov att göra en återställning. Den som saknar sin länk nedan till höger får ge sig till tåls. Det kommer sen.