Två kvällar i rad har jag druckit kopiösa mängder alkohol, med betoning på rödvin. detta har lett till att jag igår sov till klockan var halv ett och idag försov mig ordentligt. sitter nu på jobbet med en ordentligt orolig mage, lätt ångest och en kollision mellan bottenlös hunger och extraordinärt illamående. Samtidigt som jag måste hålla uppe en trevlig och professionell fasad.
Och ikväll ska jag på nyårsfest. Fy fan.
även om de vuxnare typerna i familjen kände sig lite smått drabbade av vinterkräksjukan visade det sig att julaftonsförmiddagens nojjor var obefogade. sjukvårdsrådgivningen - jag kontaktade dem delvis i ett annat, mer personligt, ärende - rådde oss att ge honom vätskeersättning var femte minut. sarisen påtalade att vi nog fick jaga honom med vätskeersättningen isåfall för det var sån fart på honom. så vi drog till solna och bonusmorfar och bonusmormor och bonusniklas huserade. de höll lite lagom avstånd inledningsvis, men småningom blev stämningen rent av trevlig.
god vegetarisk julmat blev det och sen var det julklappar. dvärgen kammade hem storvinsten och fick flest paket. mot slutet var han så uppspelt att han hoppade omkring i sin spiderman(inte spindelmannen)kostym och gjorde ett tecken som i min ungdom användes för att visa sin sympati med Djävulen. jag lät honom hållas.
han är ju i tryggt sällskap.
väl hemma var det så att den lille djävulsdyrkaren inte ville ta av sig kostymen. jag och sarisen insåg att det inte är bra att sova i en sparkdräkt av okänt plastmaterial. kissar man på sig i en sån så druknar man förmodligen. detta ledde till att jag och sarisen försökte dra av honom den medan han hysteriskt slog och sparkade omkring sig f a på sarisen som var vid benändan på pojken. när pojken nattats och muttrande somnat in var vi andra så trötta att vi slocknade några minuter efter 10.
Det här är inte skrivet för Catherine. Sara och Smulan och Sabina kan läsa. (Tror jag)
Julafton börjar med att den lille klagar över magont. jag tänker att det är julnerver och distraherar med att det kan ha varit så att tomten kikade förbi inatt. Det funkade, magontet försvann och under granen låg mycket riktigt spår av tomten.
Efter att ha öppnat de paket som låg under granen och det som låg i julstrumpan vid sängen så gjorde magen ont igen och det lilla livet gick och kräktes lite. Sen mådde han bra och ville äta frukost. Sarisen och jag tittade på och övertygade varandra om att det inte var vinterkräksjukan, utan bara något annat. Efter frukost ville han titta på Grinchen. Efter typ en halvtimme mådde han dåligt igen och kräktes rejält. Nu börjar julnojjan. Vinterkräksjuka? Efter moget övevägande och surfning insåg vi att det naturligtvis inte var det, eftersom han inte kaskadkräktes och inte ville dö. Dock ställdes farfars eventuellt planerade besök in och vi senarelade vårt besök hos bonusmorföräldrar. Fortsättning kan följa…
datumangivelsen ovan ljuger. jag skriver detta när klockan är 24.02 fredagen den 23 december. eftersom jag är SL rakt igenom går jag på 28-timmarsdygn och julafton börjar inte förrän efter kl 27.59.
jag var ledig idag, men sarisen jobbade. tvätten som påbörjades igår skulle avslutas på morgonen så någon särskild sovmorgon blev det inte. lediga dagar då jag inte är omgiven av sarisen eller barnet eller folk tenderar jag att hamna i ångestdiket. så ock idag. klockan 12 begav jag mig därför iväg, utan att ha städat något särskillt, för att handla de sista viktigheterna. en flängig dag låg framför mig, jag lyckades slarva bort plånbok med visakort samt återfå desamma.
hämtade pojken och försökte klämma i honom att det är roligt att städa för då kommer granen sen. och typ tomten. han förstod inte sambanden så sarisen och jag stod för städandet. granen kom iallafall. när den blivit klädd tindrade barnet och hade svårt att somna. han ville vänta på tomten. tjena.
under granen står hursom en liten benig tomtetyp och vaktar.
Torsdagens samtal med chefen har lett till en enorm aktivitet från chefens sida. I tisdags pratade hon med mig om en idé hon fått om att ta in en extern konsult för att upptäcka brister i ledningsgruppen. (En idé som iofs stammar från mig och en kollega och som förkastades av chefen när det begav sig. men det är inget att hänga upp sig på, huvudsaken är ju att det blir bra.) Hursomhelst ledde tisdagens samtal till att chefen på kvällen skrev en uppdragsbeskrivning till konsulten, stämde upp ett möte för mig och mina kollegor på onsdagen för att diskutera idén och kontaktade konsulten som en och en halv timme senare fanns på plats för en introduktion. Jag och en kollega pratade med konsulten i knappt två timmar, och sen bestämdes att konsulten skulle djupintervjua mig på torsdagen och mina övriga tre kollegor innan nyår. Så hela torsdagsförmiddagen spenderade jag med nämnda konsult. Snabba ryck!
Två av mina medarbetare tackades av idag, den ena efter 27 års anställning, medan den andra enbart varit anställd drygt tio år. För åttonde gången sen oktober var jag och köpte blommor och tårtor. Jag tror att floristen tror att jag flörtar med honom. Nuförtiden vinkar han när jag går förbi på morgonen.
Resten av arbetsdagen spenderade jag med att rehabiliteringsutreda, hyra ut folk, diskutera med vår projektanställda torped som slutar om en vecka och springa från rum till rum. Ett bud kom med åttio chokladkartonger som skulle delas ut i julklappar. Jag tänkte att de kunde stå vid utgången och varje person tar sin klapp. Min kollega sprang dock in i två personer som bar på tre stora kartonger var, så nu ser mitt arbetsrum ut så här
Sen var det utdelning av julkort som jag egenhändigt tillverkade dagen innan och fått konstfacksstuderande medarbetare att klippa ut och handtexta. Därefter satt jag två timmar och försökte knyta ihop gamla trådar. Jag ska vara ledig två dagar, men det känns som jag är borta en eon. Jag lyckades lämna arbetsplatsen en och en halv timme efter utsatt tid.
När jag kom hem lade jag mig på vardagsrumsmattan i fyra minuter. Jag var utmattad men kunde inte lägga mig på sängen för då skulle jag somna. Och missa tvättid. Matten är liten och rund och inte alls skön att ligga på så det funkade utmärkt. Resten av kvällen ägnades åt julstök och tafatta försök att städa. Det slutade med att skrivbordet blev nästan rent men inget annat. Nu är det sängdags och återigen har vi lyckas skjuta all egentlig städning framför oss. Men imorgon, oj vad det ska städas!
torsdagen var en riktigt tung dag. jag och två kollegor fick skäll av chefen och vi är alla inne i en jävligt jobbig period så vi tog det rätt hårt allihop. alla tre lyckades vi dock mana fram lite mod och skällde tillbaka. egentligen hade jag ett inbokat möte med chefen men det mötet fick strykas för att istället ha ett verksamhetsmöte. jag var sen tvungen att ställa in ett möte med en medarbetare för att jag mådde för dåligt.
på eftermiddagen kom chefen in och undrade hur det var med mig. under fyrtio minuter talade jag om för chefen hur det var med mig och hur jag tycker att det står till med vårt företag och vilka förbättringsåtgärder som finns. det var fan inte lätt och flera gånger började fontänerna ovanför näsan forsa. jag hörde senare att chefen verkade lite kantstött på mötet hon var på efteråt. kanske har jag lyckats förmedla något… därefter hämtade jag barnet och försökte hålla masken. sarisen var på bio med bästis så jag gjorde mitt bästa för att roa barnet.
fredagen var ledig dag, men jag hade tänkt gå på koncernens storstilade årsmöte som började halv två. efter att ha lämnat barnet på dagis kändes det som en blöt filt lades över huvudet. det kändes som om jag var i chock eller nått, som om hela kinderna var fyllda med tårar och vad som helst kunde få mig att falla i bitar. jag lyckades ta mig hem och satt sedan framför datorn och komasurfade till klockan var typ kvart i ett och sls reseplanerare berättade att jag skulle missa mötet. jag hade två minuter till godo när jag kom fram. mötet var lagom intetsägande och jag varken vill eller kan återberätta vad som sades. därefter var det julfest med världshistoriens sämsta mat. ryktena sade att köttmaten var minst lika dålig, men det hjälper liksom inte. jag lyckades som vanligt klämma i mig alldeles för många enheter alkohol. jag tror dock inte att jag gjorde något värre än att uppvisa ett sjuhelvetes gott humör - jag har ingen aning var det kom ifrån. det dansades och stagedivades och röktes. chefen som jag hade samtalat med tidigare visade sig på styva linan när det kom till att undvika mig.
det har varit sömnlöshet och festgående och återhämtning och barnhämtning och solitärt kvällsarbetning och luciatågsbetraktning och mötning och mötning och uppsägning (dock inte min) och utmattning.
den som förra torsdagen fick antytt för sig att jag är riktigt riktigt stressad fick nu plötsligt för sig att vi skulle ses i ärendet. jag fick order att klämma in ett möte mellan 11.30 och halv tolv på torsdag. jag vet inte vad som är värst; känslan av att personen sket i mig eller vetskapen att jag ska möte personen.
Du kom till mig. Våren var som vackrast, när du kom till mig
Om jag vetat det jag vet nu, när du fanns hos mig. Nu är det försent
Förälskade satt vi på balkongen och berusade
Vi delade en flaska till och älskade varandra till sömns
Och när vi vaknade var rummet ljust och gatan utanför var lika full av liv och rörelse som jag
Och i en säng på tredje våningen drack vi te med mjölk och honung
Du hade en gitarr och jag spelade, du dansade
Den sommaren. Vi åkte ut på Lidingö och hem igen
Och körde på en fågel och begravde den nånstans vid en sjö
När hösten kom sa du att nu känns det som det börjar om
Men jag var bara tyst och tom när hösten kom och sommaren dog
Men det händer att jag går förbi huset som du bodde i
Det händer att jag ser dig då och då
Vi trodde att vi fattade.Vi blundade och skrattade
Vi tog allting vi kunde få. Jag undrar vad vi tänkte på
Den morgonen. Jag minns dig där i fönstret sista morgonen
Det hände nåt på natten och på morgonen var allting förbi
en natt i vaka och insikten att dåligt jobbsamvete varit det centrala i min tankevärld de senaste tre månaderna fick mig att inse att trötthet, ledsenhet, kräkningar, övertid och socialt avskärmande kanske inte enbart handlar om att leva chefsmyten. ett försök att lyfta problemen till överordnande föll på … sin egen dumhet.
idag har jag gått och tyckt att allt jag gör är meningslöst. antingen skiter jag i att göra mitt bästa, vilket skulle kunna innebära att något blir dåligt eller ogjort.
eller så tar jag i så det smakar björn i munnen, kommer med förbättringsförslag och läser igenom och förbereder mig för möten och uppgifter, inspirerar och motiverar och leder och lyder order. och så slutar allt i ett jävla hopkok av halvmesyrer och obegripliga dokument som ska bevisa att saker görs så som folk velat att saker ska bli gjorda, men ingen förstår egentligen vad som gjordes, vem som bett om det, vad som blev bättre och vad fan hände med det de ville få gjort?
hela dagen har jag känt mig överflödig och en tår har hängt och dinglat på insidan av ögonvrån. kollega firade 45 år inom koncernen vilket inte gjorde mig gladare.
att träffa sarisen en stund mitt på dagen hjälpte iallafall lite, även om skälet till att vi möts mitt på blanka arbetsdagen inte var helt kul.
när jag kom tillbaka på eftermiddagen kom anledningen till mitt missmod. anledningen bad faktiskt om ursäkt för tidigare uppträdande - vilket är första gången i mitt yrkesverksamma liv. tyvärr blev jag så ställd att jag nu inte kan minnas hur ursäkten löd. inte heller mådde jag bättre när jag kom hem.
pizza, öl och star warsfilm nummer 5 fick mig att må lite bättre, somna sött på soffan och vakna när sarisen pussade mig på kinden.
Idag samlades ledningsgruppen för att diskutera oklarheter i organisationen. Vi hade med oss en lista på 73 oklarheter och med lösningsförslag. Lösningsförslagen hade vi själva jobbat fram under några månaders tid. Enligt instruktion hade vi “skjutit från höften” och skulle nu göra “djuplodande analyser”. Jag blev av vd utsedd som ordförande för mötet. När dagen var slut fick vi samtliga en grundlig utskällning av vd för att vi inte lyckats klara av samtliga 73 punkter.
När jag kom hem sökte jag ett nytt jobb.
idag vaknade jag med ett ryck av att telefonen ringde. klockan halv ett. svarade, pratade, lade på och somnade om. halv två vaknar jag och inser att planen för dagen gått om intet. jag kommer inte hinna titta igenom de tre kvarvarande star warsfilmerna. käkade lite frukost och satte sedan i dagens första film. den ser jag med stor behållning och när den är slut somnar jag i soffan. vaknar när sarisen ringer för att tala om att hon är på väg hem. klockan är nu halv fem. jag tänker att det är lika bra att ta det lugnt, så jag vänder mig om och somnar. några minuter innan sarisen kommer jag hem vaknar jag till. men jag ligger kvar ett tag till.
sarisen kommer hem. jag dukar bordet och vi äter lite. efter detta slit lade vi oss båda på sängen. sarisen somnade som ett skott, men jag kunde inte riktigt förmå mig att somna in, vet inte varför. nu går det en dansk krimi på teven, och sarisen älskar danska krimisar, jag är inte stormförtjust utan funderar på om det inte börjar bli dags att gå och knyta sig. det är ju en dag imorgon också!
Morgonen inleddes med att jag för ett antal människor skulle tala om mitt företag och hur vi jobbar här. Till stöd hade jag vds obegripliga powerpointbilder. För övrigt var vd också närvarande. Jag inledde bra, ett litet skämt och lyckades få folk en smula avslappnade. Efter två bilder började jag få svårt att fokusera på datorn. Jag blev iskall i ansiktet samtidigt som kinderna hettade. Eftersom jag inte såg vad det stod på powerpointbilderna började jag staka mig och hoppade över någon bild. Människorna jag talade för började skruva oroligt på sig. Med de snart bevingade orden jag mår inte jättebra, kan du ta över? la jag upp för vd att komma in och leken och gick upp och gjorde det som man inte får tala om. Vi får se vad detta innebär för min nyss bortarbetade olust att tala inför folk.
Sen gick jag en omväg, tyvärr via ekonomen, för att slippa synas av mina fd åhörare. När jag senare råkade tala med ekonomen om min morgono förstörde jag nog hennes dag. Väl hemkommen bäddade jag ned mig själv och maratontittade på de tre första delarna i Star Warsserien. Jag använde pausfunktionen ymnigt. Eftersom jag inte vågar mig tillbaka till jobbet imorgon siktar jag på att se övriga tre imorgon.
När sarisen kom hem från jobbet med gb-glassluft försökte hon hålla sig på lagom avstånd. Vi får se om det hjälper.
Lördagen spenderades på rygg i sängen. Även om jag inte var bakfull bidrog egen trötthet och allmän stämning till att lördagen gick i bakrusets tecken. största utflykten var att ta sig förbi konsum och äta en hyggligt trist mozzarellasallad på Gröndals kafé (eller möjligen café). Trots att jag många gånger förbjudit mig att spela mer avancerade dataspel än MS Röj så laddade jag ned två Star Warsrelaterade såna som tillsammans lyckades förstör mitt humör på kvällen. På något konstigt sätt får dataspelande mig att känna mig som att jag trillat tillbaka i något gammalt beroende. Jag har nästan aldrigt spelat sådana så känslan är hyggligt obefogad.
Eftersom vi sov bort två tredjedelar av lördagen och inte slösade bort någon energi alls den övriga tredjedelen så somnade vi inte förrän vid tvåsnåret på söndagsmorgonen. Detta resulterade i att söndagen hittills följt samma mönster som lördagen. Men även om skymningen nu faller så är klockan faktiskt bara två, så vadsomhelst kan ju hända!
trots en oändlig trötthet tvingar jag mig själv att sitta vaken. sarisen är på sistadagenpågamlajobbetfest och jag ville vänta in henne. nu är hon på väg hem och jag hoppas jag orkar vänta!
