efter helgens slit och en natt med vaket barn stod jag inför en ledig dag. tog en morgonfika på mitt gamla stamfik, som jag tyvärr inte hinner besöka så ofta längre. därefter promenad över ett södermalm täckt av osmält snö. på string beställde jag en spenatsoppa som serverades med orden “den är godare än den ser ut. Vi har inte fått in snitsen med ägget ännu. Det sjönk!”. Mycket riktigt var den godare än den såg ut.
När middagspizzan skulle tas ur ugnen bestämde den sig för att göra en halv saltomotar och landa uppochner på köksparketten. Den var bara att skyffla upp mozzarellan och slänga allt i papperskorgen. På med känguruluvjackan och dra ned till korvmojjen. Biträdet i korvmojjen var ny och såg ut som någon astrid lindgrenfigur, typ halvkorkade storebrorsan. När jag sedan packade upp sojaburgaren upptäckte jag att miffot sålt mig en grönsaksburgare istället. Inte lika gott.
Först när burgaren var uppäten gick det upp för mig att den här grönsaksburgaren nog inte var helt vegan. Det verkade vara någon typ av schnitzel. Det var fjärde eller femte gången i år som jag oavsiktligen ätit kött.
Efter att ha varit på diplomering och druckit öl med arbetskamrater och lediga arbetskamrater och före detta arbetskamrater vaknade jag till en lördag som skulle komma att innehålla morgonbråk, förmiddagssams, barnhämtning, barnlämning, arbete, hemgång och ostbricka.
Söndagen, första söndagen i advent, har inte känts så andlig som man kunde tro. Jag känner mig lite gråtmild och hade svårt att hålla tårarna tillbaka när jag läste om Toni och hans kompis Bill. Sen tyckte jag att jag var lite töntig. När jag kom till jobbet möttes jag av en medarbetares missnöjda blickar och sura mejl över något jag glömt att göra. Sen har p3 star en göra slutspecial. Och då blir jag ännu lite gråtigare. Men men… vår nya kaffemaskin börjar så smått göra bättre kaffe.
Vid hemkomst från landstingshus och strömavbrott blev jag full. sarisen blev också full. och började flöjta.
och så klev anna kettner upp och pratade sl i överrock och halsduk. Plötsligt lade folk ned sudukonet. hans-erik gick upp och visade framfötterna. spännande!
vd har förlagt dagens ledningsgruppsmöte till landstingshuset. då får vi förmånen att lyssna till landstingspolitiker som diskuterar budget. inga nytt under den politiska solen kan jag meddela. slående är att nästan alla landstingspolitiker sitter och läser tidning och/eller löser sudoko medan kollegan står och talar. om inte ens kockarna själva tror att soppan kommer smaka, är det ju svårt att få kunder till restaurangen kan man tycka.
At 22:32 2005-11-20, you wrote:
>Hej! Nu när det är förbjudet att röka på
>restauranger och barer har jag stött på en
>knepighet. Jag röker inte (längre) och när jag
>är ute med en rökare finner jag mig ofta
>sittandes ensam medan sällskapet har gått ut för att ta ett bloss.
>
>Detta leder till två frågor:
>Är det okej av sällskapet att gå ut och lämna mig ensam?
>Är det isåfall okej om jag i så fall tar upp en
>bok eller tidning. Det kan bli lite tråkigt att sitta själv annars.
>
> Jonas
Om sällskapet bestod av en majoritet icke-rökare
och du vore ensam rökare, skulle du tycka att
övriga skulle gå med dig ut medan du rökte? Eller
skulle du finna dig i att gå ut ensam och röka?
Du skulle säkert tycka att det vore okej för dig att gå ut ensam för att röka.
Alltså: du kan ju gå med dem som röker och prata
om du vill, utan att röka. Eller sitta kvar
ensam. Du väljer själv. Förmodligen väljer du att
sitta kvar för att slippa drabbas av den äckliga
röklukten. Men övriga i sällskapet väljer att gå
ut, och då får du stå ut med sitta kvar - ta
gärna upp en tidning, eller medför en bok för
“rökläsning” - det är inte det minsta ohövligt
att du sitter och läser på krogen när du är ensam vid bordet.
Och det är inte inte så gräsligt att sitta ensam
vid ett krogbord en liten stund, det kan till och med vara ganska skönt!
Magdalena Ribbing
kompisen p och jag träffades på folkoperan i fredags kväll. halv åtta var det redan jättefullt där, men nu när det är rökfritt på krogen är det faktiskt inte så jobbigt. ett nytt problem är dock att när två personer sitter tillsammans och den ena går och röker blir det lite konstigt. ska man ta med sig en bok eller? jag undrar vad ribbing har att säga om saken. det anses ju lämpligt att byta lokal för alkoholintag några gånger under kvällen - trots att ransoneringen hävts - och av någon märklig anledning hamnade vi på sunkkrogen Charleys. Att Charleys snofsats upp rejält med kulörta lampor och nya dörrar i nittitalsljust träslag verkar ha skrämt bort det gamla klientelet. Trots att ölpriset var lika lågt som tidigare satt det bara ett par kroppsbyggare och en grekisk familj där. Mycket prat med p blev det, vilket var välbehövligt. Tolv öl senare hade vi hunnit med Black & Brown inn och jag pussade p adjö och letade rätt på sarisen som också gjorde söderrundan.
Lördagen spenderades f a i sängen på grund av uttorkning. Därefter hamnade jag på jobbet. fem timmar senare än beräknat men på ledig dag så det dåliga samvetet var nog onödigt. Jag jobbade i några timmar och masade mig - motvilligt - till trettiårskalas i blackeberg. den som känner mig vet att besök i västerort är initierade av sarisen. så och denna gång. massor av artigt konverserade med folk om hur man gipsar handen och andra dagsaktuella ämnen avslutades äntligen vid ettsnåret då vi satte oss att vänta på tunnelbanan i 23 minuter. Mindre än en och en halv timme senare låg vi och nannade. då hade vi hunnit delge varandra diverse meningsskiljaktigheter.
även söndagen spenderades i säng - mer på grund av trötthet än uttorkning - och på arbetsplatsen. sarisen och jag blev sams igen och det var trevligt.
- Skänk en slant till Rädda barnen!
- Nej! Det för den jäveln göra som skrämde dom.
- Men rädda Jens då!
- Vad fan är det med honom?
Nån som vill köpa en alldeles oöppnad vännersäsong? Jag har råkat köpa två ex av den kompletta sjätte säsongen av allas våra bästa vänner! Tre dubbelsidiga diskar med humor. Jag hade tänkt att kränga den för 230 spänn. Meddela via kommentarsfunktionen eller mejla direkt till mig!
Till salu!
Idag försov jag mig. Vaknade och insåg att jag skulle komma försent till ett möte. Upp med barnet, kasta i honom blåbärsfil, på med kläderna. Spring till tvärbanan, spring till tunnelbanan, spring till dagis. Jag möter dagisfolket när de är på väg från dagis till parken så det blir snabbaste överlämningen nånsin.
Stoppar lurarna i öronen och stressar till jobbet, det visar sig att morgonens sång är Love me tender, vilket gör att jag hamnar lite i baktakt. Väl på plats en minut försent tvingas jag sitta ned och lyssna på vår aktivt moderata medarbetare genrepa ett anförande han ska ha. Han vill att jag ska bedöma hur företagsanpassat hans budskap är. Han inleder med att ställa sig vid whyteboarden och säga jadu, Jonas, vad är en processorganisation?, inte för att han vill ha svar utan för att han typ har sett Robin Williams göra så i Døde poeters klub. Enochenhalv timme senare lyckas jag bryta historiens mest meningslösa möte.
Vad jag inte vet är att jag nu står inför: hetssvarande på mejl, sojaburgare med hårda klumpar i, gråtande medarbetare, stress, en timmes synpunktssamtal i den gråtande medarbetarens ställe, bortglömt möte med vd och medarbetare där jag förväntas komma med insiktsfull input men är för andfådd i själen för att tänka, mer stress, insikt om att jag ska gå hem om en timme och har minst sex timmars arbete som måste slutföras, försöka förmå vd att befria mig från morgondagens heldagskurs, få nobben av vd, bli uppringd av andrahandshyresgästen som säger upp sig, tala med kollegorna utan att gråta, svara på telefonsamtal från folk som vill söka jobb men är för dumma för att läsa annonsen och som vägrar lägga på luren, inte gråta, tala med vd igen utan att gråta, få okej från vd att jobba hemifrån istället för att gå på dyra kursen, samla ihop prylarna jag behöver imorgon, gå genom arbetsplatsen leende, skämta med bittra medarbetaren utan att gråta, springa till dagis.
Sen börjar nästa skift. Idag var pojken på hyggligt bra humör, men jag har fått upp farten och lyckas på något sätta inte vara hemma förrän efter en timme trots att jag sprang hem. På vägen plockar jag upp sarisens ebaytröjjor och två ebaystar warsarmbandsur (ebay-star wars-armbandsur? ebaystar wars-armbandsur? två armbandsur med motiv från Star Wars som jag köpt på ebay.).
När sarisen kommer hem känns det som om jag är en duracellkanin som inte kan sluta springa. Då ringer exsvärmor på mobilsvararen och frågar varför jag inte dök upp på fika vid tolvsnåret som jag lovat. Jag försöker ringa nyförlösta exexexet för att förklara varför jag inte dykt upp med choklad på bb.
Vid middagsbordet springer barnet iväg till toaletten. därifrån ropar han på Saramamma! Helt plötsligt blir jag lugn och fin. Första gången han kallar sarisen för nåt sånt. Ett klart Kära dagbok-ögonblick. Resten av kvällen avlöpte i värsta mysiga familjestämningen. Pojken somnade i min famn. Mina nya klockor är rackarns fina!
En kollega kallar mig omväxlande för lilla hjärtat och lilla vännen. Jag är inte säker på vad jag tycker om det. Helt klart bättre en den kollegan som låter och gör så här:
Kollega öppnar dörren lite och sticker in huvudet.
(kollega): Har du tid en stund?
(jag): Nja, det beror på vad det gäller, jag är jättestressad just nu.
(kollega): Det bäääjoj på vad de jejjej, jaåg är jääättestreschad.
Kollegan kliver in på mitt kontor och stänger dörren. Jag sätter händerna framför ögonen och låtsas få en astmaattack. Kollegan märker inte detta.
Klockan sju på morgonen börjar barnet gny i sitt rum. bakfull och jävlig masar jag mig dit. möts av ett superglatt pappa! och genast mår jag lite bättre. jag får sova någon timme till och sedan börjar en mycket trevlig dag där alla är på bra humör. Baksmällan finns i bakgrunden som skalbaggen i ett stilleben.
Fortfarande ganska glad!
Jag minns när man var liten och gick på barnkalas. Någons mamma knöt fast ett stycke kött på huvudet och sen stoppade man in huvudet i en stor låda för att se vad ödlan gjorde. Jag avskyr barn på teve, men här kommer dom till sin rätt!
Till alla som genom åren undrat vilken litteraturklassiker jag egentligen är kan jag nu meddela att jag är 1984.
George Orwell: Nineteen Eighty-Four. You are the
classic warning against the threat of
totalitarianism. To you, politics and
philosophy are inseparable, auchtorities suck
and the reality might not exist outside our
imaginations.
Gårdagens ganska svettiga arbetsdag med några rätt tuffa samtal avslutades med att en vän och gammal medarbetare tog med mig till tapasställe för att dricka öl. Eftersom jag glömde bort att äta på jobbet så var jag tvungen att grunda med några potatisar. Sju öl senare rullar jag hemåt ganska glad.
Min dator bråkade och jag har inte haft ro att ägna mig åt annat än att formatera och installera och sånt under några dagar. Om någon bad mig motivera varför jag lägger tusentals kronor och enorma mängder timmar på en dator som bara funkar stundom skulle jag nog bara stamma. eehh… det är typ bra att spela musik på… å eehh man kan surfa på nätet. så man …eehh … slipper telefonkataloger.
Men eftersom ingen frågar tutar jag lugnt på.
därför?
idag har jag löneförhandlat med en medarbetare. det gick bra, om man tycker att bra är att jag känner mig som en skurk. dessutom har jag hållt i ett möte vars syfte jag är högst osäker på. jag betvivlar starkt att någon av mötesdeltagarna begrep vad de gjorde där. däremellan har jag sprungit runt runt på kontoret utan att åstadkomma något som kommer gå till historien.
i övrigt var arbetsdagen medioker. men det var trevligt att fika.
söndagen tillbringade jag i morgonrock till klockan 5 typ. därefter bytte jag till mjukisbyxor. en lätt tendens till depression botades av att för första gången sen typ 1999 se ett avsnitt av Robinson. Efter typ 5 minuter fick jag spunk och kände mig som den smartaste människan i världen. Härligt.
Så jag stängde av och försökte jobba lite. Uppenbarligen så är jag inte den smartaste i världen, vilket min chef säkert märker snart. Ända sedan jag sprang omkring med Vår kokbok i väskan när jag jobbade på hemtjänsten har jag haft den där molande känslan av att snart kommer dom på att jag inte är någon riktig hemtjänstare, konduktör, barnflicka - ja, jag vet. men avbryt inte -, kundmottagare, arbetsledare, chef och att dom snart kommer fatta det.
Än så länge har dom inte gjort det, men vänta bara. Under tiden kollar jag på nedladdat avsnitt av Medicinmannen, så att jag ska komma ikapp i teveserien. och skrattar åt ribbings senaste utbrott.