Idag är det “Plupp-dagen” (sic!) på överjärva gård. eftersom jag är med nationella pluppbrödraskapet kan man idag se mig och sarisen lyssna på sagor i kåtan och rida ponnyer. barnet ville följa med också.
för övrigt har jag inte längre så starka åsikter om normaltid och sommartid som när jag var yngre och mer radikal.
när barnet och jag var nere i parken idag fanns där en man med två dvärgar. Han bligade åt mig och verkade vilja bonda. till slut tog han mod till sig och frågade om mitt headset till telefonen var av blåtandstyp. jag svarade ärligt på frågan utan att låta mig skrämmas. han verkade tycka att vi fått bra kontakt för strax efter handade han över sin halvårsgamla unge medan storasyrran skulle kissa. där stod jag och höll i ungen med vänsterhanden och stödde honom/henne mot den gipsade högerarmen. mitt eget barn tittade på mig fundersamt.
lite senare blev jag väldigt stolt när det visade sig att barnet mitt kunde stå upp och gunga.
pojken kom, vilket var väldigt mysigt. det mysiga förtas något av att jag inte står på hans topplista just nu. han ser rätt sorgsen ut och kippar efter andan och frågar när mamma kommer och hämtar. jag kramar eller leker eller bygger legopokemon eller badar och försöker att hålla min egen besvikelse borta. det vore kul att komma i första hand.
När han nån gång skrattar och när han somnar i min famn vid åtta känns det ändå rätt fint på nåt sätt. Det är nog inte meningen att allt ska vara perfekt hela tiden. Men det som är bra just nu är tillräckligt bra.
med lätta steg sprang jag till jobbet imorse. morsade på spärrvakten å skämtade med de som satt och jobbade i telefonerna och med arbetsledarna. småsnackade och visslade. ringde ekonomen för att fika men hon stod hemma och borstade tänderna. lät inte helt nöjd med att bli störd. så jag visslade omkring i lokalerna och smådonade och mådde bra. lattjo. jag och gun löste organisatoriska problem på formiddan och på eftermiddan snackade vi processer så det tjöt om det. bra dag!
inte kan det vara så att gårdagens möte …? Näe?
pojken kommer imorgon. nu är det slut på tonårslivet (som den här veckan verkat något mer pensionärigt än vanligt) och istället börjar vuxenlivet. vilket ju är roligt. sarisen och jag ägnade någon timme åt att putsa lägenheten åt den lille dvärgen. vem sa curling? nyihopskruvade små ikeastolar finns numer stående runt det lilla bordet i barnkammaren.
egenhändigt färglagd bild av hur stolen skulle se ut enligt ikea.
hemkommen efter långt möte med chefen. två timmars övertid bidde det. nu kommer dock min stress minska. precis som tage danielssons studenter skriver de franska glosorna som dom låter och sedan uttalar glosorna som det står ska jag nu skriva ned det jag ska göra och sedan göra det som står skrivet. hur enkelt som helst. på väg hem mötte jag sarisen på konsum. hon hade hämtat ut ett paket jag fått hos knäppa kemtvätten i gröndal.
Det var en liten Gamorrean guard som såg ut så här 
och som fick en finfin plats i hyllan. Så blev man pigg igen!
Inte bara jag behöver se över min tidsdisposition. Chefen kommer 20 minuter sent och säger att hon kommer dra över sitt möte ytterligare tretti minuter. Så det jag hade tänkt göra efter mötet på övertid kan jag göra innan mötet, och istället ha mötet på övertid. 
Jippi.
idag var det lika kul som igår. när klockan var tolv kom näsblodet, som kanske var stressrelaterat eller inte. nu är det dags för arbetsförmedlingen eller nåt annat tänkte jag. och sen började jag terapiarbeta med att boka 18 möten mellan mig och arton personer (en i taget) i tre kalendrar samtidigt. i morgon ska jag träffa min chef för att diskutera min tidsdisposition. hon har bett mig ta med mig den. jag säger lycka till. hade jag haft tid att skriva någon tidsdisposition så hade jag inte behövt träffa henne. men två folköl och två starköl med sarisen fick mig att bli lugn och fin.
en extremt hjärtinfarktig dag på jobbet slutade med att jag rusade iväg och mötte sarisen på medis för att käka middag och gå på bio. kalle och chokladfabriken var det bestämt och kalle och chokladfabriken blev det. 
jag var lite för stressad för att riktigt njuta och vid nåt tillfälle när jag skrattade till var det väldigt nära att jag började gråta istället. konstigt.
mest för att jag ändå inte verkar ha något annat spännande att göra sällar jag mig till den där skaran som bloggar. så får vi se vart det bär.
ibland vet man redan när man vaknar att något kommer gå åt skogen. men du måste ändå göra det. och det kommer att vara skitjobbigt att göra det. då blir jag lite less.
när någon sen glömt de två sista siffrorna i mitt jobbs telefonnummer
på pendeltågstabellen blir jag lite mindre less. för sån är jag.
