muttrar och fördömer

Här har vi en riktigt engagerad herre som presenterar sitt nya statistikprogram

Wordpress tyckte att jag borde uppdatera bloggen, eller det som ordnar att bloggen funkar. Resultatet blev att allt ser rackarns knasigt ut och jag kan inte nyttja svenska tecken, utan tvingas hitta ord som saknar dessa. Jobbigt.

sitter i universitetsbibblan och läser om minnesstörningar och om hur stress kan skada hjärnan. Tenta på torsdag och det jag känner mig mest drabbad av är just stress och minnesstörningar.

Glasögonbeslutet tog inte tillnärmelsevis så lång tid som befarade. Efter dagislämning på fredagen for Sarisen och jag till optikern. Jag hade faktiskt spanat in några tänkbara kandidater dagen innan, och ett par av bågarna kändes mer rätt än de andra. Beslutet tog på sin höjd tre minuter.

Så nu är det bara att vänja sig vid att världen är något mer inrutad än tidigare.

Det är med viss förfäran som jag insåg att min första skola var mellangården. När jag googlade på det visade det sig att varje kommun med självaktning verkar ha en skoldel som kallas just så. Vad är det med folk?

Jag smet in till en optiker när jag fick lite tid över. Nu ska julklappskassan gå till nya gigosar eftersom min gamla hederliga örnsyn nu förbytts mot astigmatism och myopi. Så när jag hittat några bågar som jag gillar kommer jag kunna njuta av textade teveprogram igen. Jag är dock plågsamt medveten om att det tog mig tio år att lyckas hitta ett par “snygga” solglasögon, så jag har inga höga förväntningar.

De senaste månaderna har bloggandet (och all annan form av umgänge) ersatts av att jag några gånger i veckan uppdaterar Jonas is-raden på Facebook. Det känns lite tomt, och jag har någon slags ambition att sparka liv i det här gamla kräket så småningom. Min tystnad har sammanfallit och orsakats av komibnationen att femochetthalvtåringen, den lilla nyfödda och skolan - tyvärr i omvänd ordning - har tagit all tid som finns att ta.

Därtill kommer att min skrivbordsdator har stått trasig i ett år ungefär. Så den lilla tid jag spenderat framför en dator har gjorts ståendes två decimeter framför “teven”. Förutom att solbrännan bättras på har det inte erbjudit någon bloggvänlig miljö.

Mitt upptagna liv har tyvärr även inneburit att jag lyckats med konststycket att isolera mig ännu mer från mina snälla vänner. Något som de flesta nog trodde var omöjligt. Till dig/er som fortfarande minns mig: Kram.

Nån på svd satsar på stora journalistpriset. Mina kontakter på SL har för övrigt flera gånger stönat över hur nyhetsbyrån Sveriges Nyheter ofta hugger på SL-relaterade ickenyheter om smärre förseningar.

Jag vet inte vad som har hänt. Kanske är det lilla Minou, kanske är det studierna kanske är det facebook jävla facebook. Men något bloggande har det inte blivit på länge. Får se om det kommer tillbaka.

Se, vad jag fick uti min famn,
se, vad jag fick att skörda.
En liten flicka så fager och så grann,
Så nätt uti sina kläder.

Lilla Minou gjorde stora ögon när jag sjöng “Ett enskilt rum på Sabbatsberg” för att trösta henne efter hennes första bad.

Igår kl 18.07 fick vi en liten dotter och femåringen en lillasyster! En flicka på 3450 gram och 49 centimetrar. Efter 30 timmars förlossning är vi fortfarande rätt möra, men förstås oerhört lyckliga! Flickan äter, sover, skriker och bajsar bra. Femåringen kom och hälsade på sin lillasyster bara ett par timmar efter födseln. Han var väldigt exalterad.

Alla mår bra men vi är som sagt en smula matta. Tyvärr fick jag bara tillbringa första natten på bb eftersom min sängplats sedan behövdes av andra. Så nu är jag hemma för duschning, rakning och sovning och åker tillbaka imorgon bitti. I bästa fall får jag ta med mig tjejerna hem då.

Efter tjugosex timmar på förlossningen kan jag säkert säga att så här nära har det aldrig varit. Nu ligger både jag och sarisen och samlar krafter. Det har inte blivit särskilt mycket sömn, framförallt inte för sarisen som inte sov något natten till söndagen heller.

Nu stickker vi till förlossningen. Håll tummarna.

När vi hämtade pojken på dagis i fredags skrek han glatt att Shrek skulle gå på teven på kvällen och han ville se det. Vi tyckte att det iochförsig var lite sent, men det var ju fredagkväll så vafan.

När filmen började visade det sig att det var den textade odubbade versionen. För att femåringen - som ännu inte lärt sig läsa(!) skulle få någon behållning av det hela  började jag simultantolka. Och som jag tolkade. Jag anpassade rösterna efter de amerikanska förlagorna, pratade dialekt och sjöng med i sångerna! Sara valde att vända sig i soffan och somna. Efter en stund insåg jag att jag inte alls hängde med i handlingen utan bara läste vad som stod på textremsorna. När en fjärdedel av filmen återstod var jag rätt hes och hade ont i tungan. Pojken skruvade på sig. När filmen äntligen var slut kom hallåan in och berättade att den dubbade versionen skulle sändas på söndagen. Pojken och sarisen skrattade hysteriskt. Jag stönade och gnällde över att jag tolkat hela filmen i onödan.

-Det gör inget, sa pojkjäveln, jag förstod inget i allafall.

Andra bloggar om: Shrek

Jag gnällde på att Life on Mars inte nöjde sig med en säsong. Då tyckte jag att serien var lite najs. Under sommaren har seriens andra och - lyckligtvis - sista säsong rullat. Det har inte varit najs. Nu har jag äntligen sett det sista avsnittet och jag är jäkligt glad att det är över. Det är lite marigt med serier som har en sån där cliffhanger som man vet kommer först i sista avsnittet. Särskilt marigt är det när serien i bästa fall är medelmåttig och dålig i värsta fall. Framförallt när den faktiskt verkade lovande från början. Nåja, nu är det över. Jag köpte i alla fall en snygg skinnjacka.

Andra bloggar om: Life on Mars

Grabben ville ha en fantomenkostym. Efter idogt sökande på nätet insåg jagg att en sådan inte fanns att köpa utan skulle han ha en sån så är jag tvungen att sy en. Jag sökte återigen på nätet, denna gång efter mönster. Dock är det en helt ny grej att googla efter fantomendräktsmönster så jag hittade inget. Inte heller kunde de hjälpa mig på redaktionen för Fantomen. De hänvisade till ett forum, som visade sig vara slutet för den som inte var hardcorefan. Av en vän fick jag till slut nys om
en bok som innehöll diverse mönster på utklädningskläder. På framsidan syns en ståtlig liten fantom.
Boken fanns på Alviks bibliotek, men väl där visade det sig att mönsterarket saknades. På biblioteket i Solna fanns dock både bok och mönster, så efter att ha ansökt om och beviljats lånekort kunde sarisen och jag lyckligt vandra därifrån. Jag har rekat lite bland tyger, och barnet väljer just nu mellan olika blå färger.

Först när jag skulle rita av mönstret insåg jag att jag inte sytt nämnvärt sedan slöjden i högstadiet. Dock inte så mycket eftersom min lärare då inte ansåg att jag kunde/behövde lära mig sy eftersom jag var kille. Istället fick jag virka små AIK-gubbar, något som av någon anledning ansågs mer manligt än att sy kläder och annat användbart.

Fredagskvällen tillbringade jag på knä.

Andra bloggar om: Fantomen, utklädningskläder, sy, sömnad, mönster

Sarisen och jag gick förbi SLs tält på Ung08. Nån på SL (jag tror jag vet vem) har kommit på den fantastiska idén att handa ut en massa SL-tatueringar till tonåringarna. Så nu är man inte unik längre.

Ung 08.

Gammal 08.

Andra bloggar om: Ung08, SL, Storstockholms Lokaltrafik, tatuering, tatueringar

Levereras 20 augusti.

Andra bloggar om: Nokia e90

Idag är jag sur och irriterad. Men jag vet inte på vad och det gör mig sur och irriterad.

På CSN har man möjlighet att söka studiestöd via webben, vilket känns modernt. Eftersom sarisens mac är den enda som både fungerar och har en stol intill sig brukar sådana moment skötas därifrån. Efter att duktigt ha fyllt i alla fält säger formuläret att jag ska legitimera mig genom att klicka på en knapp. Någon knapp syns dock inte till. Efter en stunds letande ringer jag till CSN. När jag kommer fram och berättar om den försvunna knappen frågar killen om jag använder Firefox - vilket jag gör - och informerarar mig om att tjänsten oftast bara fungerar med Internet Explorer. Oftast? När jag påpekar att jag sitter med en mac och att det inte funnits Internet Explorer för sådana datorer sen dackefejden suckar han tungt. “Du får nog gå hem till någon som har en PC, för den funkar inte alls med mac.”
Så nu kommer den: Jävla CSN!

Andra bloggar om: CSN, Firefox, Internet Explorer, macintosh, pc, kompatibilitet